| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HJÄLPLIG jäl3plig2, adj. -are. adv. -EN (i sht i skriftspr., Weste (1807), Östergren (1927)), -T (Tegnér (WB) 5: 603 (1826) osv.).
1) varpå l. varmed man kan reda sig l. draga sig fram; numera nästan bl. med försvagad bet.: skaplig, passabel; i sht ss. adv.; jfr HJÄLPA, v. 2. Et litet HästHemman kalladt Lalabo, som räcknas för en fierding, men är föga bättre än et hielpeligit torp. VDAkt. 1748, F III 7. Mod är i många fall ett hjelpligt surrogat för snille. Tegnér (WB) 2: 464 (1816). Svåger och syster må rätt hjelpligt. Bremer Brev 4: 384 (1865). (Fastighet) med manbyggnader i godt skick och ladugård i hjälpligt stånd. PT 1904, nr 302, s. 1. Sjöberg Kvart. 6 (1924).
2) (†) som hjälper (ngn) l. står (ngn) bi; behjälplig; jfr HJÄLPA, v. 3. (Rådet i Borgå beder) borgmestere och radt i Reuel, at i vare ffor:de Pauel Clemetzsson holpelighe och hans broder och systrær, at the matthe ffaa thet arff vth. BtFinlH 3: 31 (1534). Stiernman Com. 1: 251 (1576). Dähnert (1784).
3) (†) som är (ngn) till (stort) gagn; utmärkt; jfr HJÄLPA, v. 7. En så för honom ringa, men oss hielpelig förmohn. VDAkt. 1736, nr 748. Vi ha just i dag skicket en (häst) til marknaden för at säljas. Det var verkeligen et hjelpeligt kreatur, utan fel. Stridsberg Landpr. 18 (1795).
4) [utvecklat ur 1 l. 3] (†) ordentlig, duktig. Hjelplig tuktan, aga. Dalin (1852; angivet ss. ”fam. skämtv.”).
5) († utom i ssgn O-HJÄLPLIG) som kan upphjälpas l. avhjälpas; jfr HJÄLPA, v. 8 o. 9. Aldrig har riket varit i större äfventyr. Hade vi försvar för Stockholm och Göteborg, vore kanske (krigs-) faran hjelplig. Rosenstein 3: 341 (1788). Jag tör väl få veta, huruvida (de i brevet liggande, utslitna) sedlarne äro hjelplige eller urbota. KPBorgh i BrevViberg 16/8 1845.
Spalt H 1037 band 11, 1931