Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HINKEAN hiŋ1kea4n, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[avledn. till mansnamnet HINKE, buret av Hinke (eg. Henrik) Bergegren (se HINKE)]
(föga br.) nedsättande benämning på ”ungsocialist”, unghink. DN 1907, nr 13293 A, s. 2. 2NF (1909).

 

Spalt H 933 band 11, 1931

Webbansvarig