HESPERID häs1peri4d, äv. hes1-, i bet. I f., i bet. II o. III r. l. f.; best. -en; pl. -er.
I. [av lat. Hesperides, av gr. Ἑσπερίδες, pl. av ἑσπερίς, kvinna i l. från västern, till ἕσπερος (se HESPERUS)] mytol. vanl. i pl., om de nymfer, enl. Hesiodos döttrar av Natten, vilka de gamla grekerna tänkte sig vistas på en ö längst i väster bortom oceanen, där de hade tillsyn över en trädgård med gyllene äpplen (urspr. sannol. livsträdet, vars frukter förläna evig ungdom); i sht i uttr. hesperidernas trädgård o. hesperidernas äpplen; i dessa uttr. äv. (jfr HESPERISK I slutet) oeg. o. bildl. om paradisisk nejd l. ”diktens land (länder)” resp. dikter av stor skönhet o. d. Björkegren 1496 (1786). Ibland de svåra arbeten, som pålades Herkules, var äfven det, att hämta Hesperidernas äpplen. Arvedson 487 (1834). Genberg VSkr. 1: 44 (1865; bildl.). Hellquist Hesiodos Theog. 10 (1924). — särsk. [med anslutning till nylat. Hesperideæ, av Linné (PhilosBot. 31 (1751)) införd benämning på en naturlig grupp (”ordo”) inom växtriket (den senare familjen Aurantiaceæ Corr.), dit han bl. a. räknade släktet Citrus, varvid han jämförde l. identifierade orangerna osv. med hesperidernas äpplen] (†) i uttr. hesperidernas (gyllene) äpplen l. frukter, om oranger, citroner o. d. En löfsal .. der den fulla drufvan parar sig med hesperidernas frukter. Agrell Maroco 2: 375 (1800, 1807; i skildring fr. Spanien). Düben Vextr. 104 (1841).
II. [bet. ansluter sig till HESPERIEN] (numera bl. ngn gg i vitter stil) dikt (sång) l. minne på vers l. prosa från Italien (äv. Spanien) l. ”Södern” överhuvud; förr äv.: dikt på italienska, i pl. äv.: (välljudande) italienska ”toner”. Om ditt öra, smekt af Hesperider, / Ej Svenska Harpans yngsta klang försmår. Atterbom SDikt. 1: 4 (1811, 1837). Hesperider. Nicander (1835; titel på bok som innehåller minnen på vers o. prosa från Italien). WoJ (1891).
III. [av nylat. Hesperidæ, bildat till Hesperia, namn på ett fjärilssläkte, av gr. ἑσπερία, aftonrodnad, eg. sg. f. av ἑσπέριος (se HESPERIEN); släktnamnet synes hava föranledts av färgen hos vissa av släktets arter] zool. i pl. benämning på en familj inom dagfjärilarnas grupp, som kännetecknas av stort huvud, lång, äggformig antennklubba o. under vilan halvt upprätta vingar; i sg. om individ l. art av till nämnda familj hörande släkte. 1Brehm III. 2: 87 (1876). Sjöstedt Storv. 500 (1911).
Spalt H 850 band 11, 1931
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
