Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HERRGÅRD hær3~2rd, äv. 4~1; äv. (numera i sht i vissa trakter, med en lätt bygdemålsfärgad anstrykning) HERREGÅRD hær3e~, r. l. m. ((†) n. Fosz 26 (1621)); best. -en; pl. -ar ((†) -a OPetri Kr. 301 (c. 1540); -er SynodA 2: 31 (1585), VDAkt. 1677, nr 180 (: -gårderna, best.)).
Ordformer
(herr- (her-, härr-) 1621 osv. herra- 15381710. herre- (härre-) c. 15401926. -gård 1538 osv. -gål 1639 (: -gålars, pl.)1888 (i vers, rimmande med bygdemål). -gåln, best. 17951899 (finl. talspr.). -gårn, best. 1897 (vard.)1898 (i vers))
Etymologi
[fsv. härra-(härre-)gardher; jfr d. herregaard, ävensom t. herrenhof; av HERRE 2 o. GÅRD, jordegendom m. m.]
(större) jordegendom med förnämligare (slottsliknande) manbyggnad som äges l. bebos av ståndsperson; landtgods, herregods, herresäte; i sht förr ofta: adelsgård, adelsgods; stundom i inskränktare anv., motsatt underlydande arrendegårdar, torp o. d.; stundom särsk. om manbyggnaden (med omgivande trädgård l. park); förr äv. om förnämligare bostadsbyggnad i stad o. d.: slott, palats. Gå i herrgården, (i folkligt spr.) göra dagsvärken på en herrgård. (Lat.) Aula (sv.) herragård. VarRerV 22 (1538). Samma winter (år 1508) lät her Suante (Sture) sitt folk fara in i Blekung, och brenna aff Wää och noghra herregårda. OPetri Kr. 301 (c. 1540). Her gården (dvs. residenset), som nu byggiess skall wedh Hernössandh. NorrlS II. 4: 42 (1637). Den förtrolighet, som så lätt uppstår i den tätt slutna kretsen af en herrgård på landet. Topelius Vint. I. 1: 242 (1859, 1880). Bakom ”herrgården” (på Gimo) ligger den vidsträckta parken. Uppl. 1: 644 (1905).
Ssgr: HERRGÅRDS-ALLÉ. PT 1903, nr 275, s. 3.
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. (numera mindre br.) om det dagsvärksarbete som underlydande bönder (torpare o. arrendatorer) äro skyldiga att fullgöra på en herrgård. Nordberg C12 1: 274 (i handl. fr. 1702). Göra herregårdsarbete. Meurman (1846). Frey 1848, s. 466. Gå på herregårdsarbete. Dalin (1852).
-ARRENDATOR.
-BIBLIOTEK. Walde Krigsb. 1: 2 (1916).
-BONDE. (i sht förr) bonde som är underlydande på en herrgård; särsk. om arrendator (av större egendom än ett torp) som utgör arrendet in natura (gm dagsvärken, körslor m. m.). Lind 1: 753 (1749). Juhlin-Dannfelt (1886).
-BYGGNAD. numera bl. konkret. Lind 1: 304 (1749; abstr.) Lagerlöf Holg. 2: 96 (1907).
-BYGGNING. = -BYGGNAD. ÅngermDomb. 1647, s. 107. Callerholm Stowe 117 (1852).
-DAGSVÄRKE~020. dagsvärke som göres av en herrgårds underlydande. EP 1792, nr 53, s. 1. Klint (1906).
-DRÄNG. Rudbeckius MemQvot. 113 a (1624).
-FOLK. (numera ngt vard., med folklig anstrykning) till en herrgård hörande folk; särsk. om herrskapet på en herrgård resp. herrskapen på herrgårdarna. Kyrkol. 2: 9 (1686). Det var märkvärdigt, att inte herrgårdsfolket (på Övedskloster) hörde dem (dvs. vildgässen). Lagerlöf Holg. 1: 59 (1906). Den förfining som .. gör sig gällande hos herrgårdsfolket (i Skåne). TurÅ 1906, s. 8.
-FRU. Grimberg SvFolk. 2: 153 (1914).
-FRÖKEN. Fröding Guit. 16 (1891).
-HERRE. (mindre br.) jfr HERRE 1 b. Almqvist Lad. 13 (1840). Bengts Vargt. 17 (1915).
-KULTUR. (i fackspr.) motsatt bonde- (o. stads)-kultur. 2NF 28: 176 (1918). Erixon Möbl. 2: XXX (1926).
-KÖK. Callerholm Stowe 115 (1852). Rydberg Vap. 24 (1891).
-KÖRSLA. (föga br.) jfr -DAGSVÄRKE; i sht i pl. SvTyHlex. (1851, 1872). Dalin (1852).
-LIK, adj. Bergsjö socken med dess herrgårdslika bygnader. IllSv. 2: 110 (1882).
-LIV. Feilitzen Real. 2: 28 (1878, 1885). Fru Gadd .. (var) van vid ett okonstlat herrgårdsliv. Siwertz Varuh. 81 (1926).
-MEJERI. LAHT 1886, s. 232.
-OST. ost (av det slag) som tillvärkas i herrgårdsmejerierna; särsk. om en fet, storpipig (om schweizerost påminnande) ostsort. TLandtm. 1897, s. 273.
-PARK. Lagerlöf Holg. 1: 102 (1906).
-PRÄST. (†) huskaplan på en herrgård. SynodA 1: 97 (1653).
-RAS, r. (i sht förr) landt. på herrgårdarna förekommande ras av nötkreatur som utvecklats ur den inhemska s. k. landtrasen dels gm förädling, dels gm korsning med importerade raser (o. därigm blivit mera storvuxen o. produktionskraftig än den vanliga landtrasen). (Agardh o.) Ljungberg 4: 51 (1863). LAHT 1900, s. 178. BonnierKL (1924).
-ROMAN. roman med ämne hämtat ur herrgårdslivet. Lindqvist Dagsl. 3: 219 (1904).
-SKOMAKARE~0200. (i sht förr) på en herrgård anställd skomakare. Wigström Folkd. 1: 179 (1880).
-SMED. jfr -SKOMAKARE. Lundell (1893).
-SMÖR. (i sht förr) i herrgårdsmejeri tillvärkat (finare) smör; motsatt: bondsmör. LdVBl. 1823, nr 49, s. 4. Linder Tid. 54 (1924; i fråga om förh. på 1870-t.).
-SNICKARE. jfr -SKOMAKARE. DA 1808, nr 40, Bih. s. 2. LdVBl. 1831, nr 40, s. 4.
-STIL. särsk. byggn. byggnadsstil som är utmärkande för ett flertal särsk. under 1600-talets senare hälft o. 1700-talet byggda svenska herrgårdar. PT 1910, nr 258 B, s. 3. Böök ResSv. 113 (1924).
-TJÄNST. tjänst på en herrgård; särsk. om dagsvärksskyldighet som åligger underlydande bönder. LBÄ 44—50: 382 (1801). Allmogen i Danmark är till större delen .. besvärad af tung herrgårds-tjenst. KrigVAT 1844, s. 275. SAOL (1923).
-TRÄDGÅRD. Eneroth Pom. 2: 148 (1866).
-VETE. (förr) landt. benämning på en viss, på herrgårdarna odlad, inhemsk vetesort. UtsädT 1902, s. 179.

 

Spalt H 840 band 11, 1931

Webbansvarig