Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HERON he4ron, m.
Etymologi
[av gr. Ἥρων]
namn på en grekisk matematiker o. mekaniker i Alexandria († 250); särsk. (i sht förr) fys. i gen. i vissa förb. utgörande namn på av Heron gjorda uppfinningar (jfr motsv. ssgr). Herons brunn. Norman GossLek. 255 (1878). Herons kula. NF (1883). Herons källa. 2NF (1909). — särsk. (†) i uttr. Herons boll, se BOLL 1 c.
Ssgr (fys.; i sht förr): HERONS-BOLL. (†) heronskula. JernkA 1829, Bih. s. 135.
-BRUNN. heronskälla. JernkA 1829, Bih. s. 134. 2NF (1909; med hänv. till Herons källa).
-KULA. särsk.: ett slags på komprimering av luft i ett slutet kärl grundad sprutflaska. Floderus Fys. 99 (1862). Wijkander Fys. 1: 130 (1886).
-KÄLLA. ett slags vid experiment l. ss. leksak använd springbrunn vari en heronskula ingår ss. del. Wijkander Fys. 1: 130 (1886).

 

Spalt H 815 band 11, 1931

Webbansvarig