Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HERETIKER here4tiker l. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =, äv. -tici -tisi; förr äv. HERETIKUS (herètikuss Dalin), m.; pl. -tici l. -tiker (Dalin (1852)).
Ordformer
(stundom skrivet här- (hær-). -ker 1891 osv. -kus (-cus) 17661852)
Etymologi
[jfr t. häretiker, häreticus, eng. heretic o. fr. hérétique; efter kyrkolat. hæreticus, urspr. adj. (se HERETISK)]
(i sht teol.) kättare. Rydén Pontoppidan 407 (1766). Gadelius Tro 2: 91 (1913).

 

Spalt H 807 band 11, 1931

Webbansvarig