Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELIANT he1lian4t, äv. hel1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av nylat. helianthus, av gr. ἣλιος, sol (jfr HELIO-), o. ἄνϑος, blomma]
(numera knappast br.) örten Helianthus annuus Lin., solros. Bedjande pryda / Hvarje dag ditt altare med en krans Helianter. Polyfem II. 24: 1 (1810). Bremer NVerld. 2: 204 (1853).

 

Spalt H 688 band 11, 1930

Webbansvarig