Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEDNISK he4dnisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[fsv. hedhnisker, motsv. fnor. heiðneskr; jfr d. hedensk, mht. heiden(i)sch, t. heidnisch, holl. heidensch, feng. hǣþenisc, eng. heathenish; till HEDEN, adj.]
1) som härstammar från, sammanhänger med l. gäller osv. hedendom l. hedningar; jfr HEDEN, adj. 1. Våra hedniska förfäder. Hednisk vidskepelse, hednisk okunnighet. Hedniske Tyranner. G1R 1: 24 (1521). The hedniske Galilea. Mat. 4: 15 (NT 1526). (Svenskarna hava) swäfwat uti ett Hedniskt Mörker. Kyrkol. Föret. 2 b (1686). Folk tyckte, att det .. hos denne gosse .. (var) något efterblifvet hedniskt. Rydberg Sing. 7 (1894). — jfr HALV-HEDNISK. — särsk.
a) (mindre br.) i överförd anv.: ogudaktig, oanständig o. d. Tala hedniskt. Björkman (1889). Hedniska gatpojkar rökte .. cigaretter och ropade oanständigheter ut till båtarna. Nordström Sönd. 48 (1910). Östergren (1927).
b) (†) i substantivisk anv. (Athanasius’ bok) emott the hedniske. Ludvigsson Norman 3 (c. 1550).
2) [jfr nylat. sarracenicus (i de två första namnen nedan) resp. (i det sista) t. zigeuner-] i vissa växtnamn: hednisk groört, lilja, pors, se resp. substantiv.

 

Spalt H 626 band 11, 1930

Webbansvarig