Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HAMLA ham3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(hamb- 1592—1626. ham- 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. hamla, famla, vara tafatt, gå osäkert, jfr nor. hamla, rafsa ihop, stappla (på målet), besläktat med sv. dial. hamat, håmat, tafatt, nor. hama, rafsa ihop, samt HAMSA, v.]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) famla, känna sig för med händerna, treva; äv. bildl. Man .. såsom en blinder hamblar effter thet owist .. är. AAAngermannus VtlDan. 607 (1592). Der Hamblar han (dvs. den citerade förf.) i mörkret. Bureus Suml. 374 b (c. 1600; i hskr.). Lundell (1893; anfört ss. folkmål). — särsk. [jfr FAMLA 1 c] (†) tr.: med händerna treva l. taga på (ngn). Juslenius 56 (1745).
2) (†) tala stapplande, stappla (på målet). Lijkwäl skole wij, så myckit som wij om then handelen (dvs. det eviga livet) i Skrifftenne finne, thet samma betrachta, ther om hambla och stamma, så myckit som wij förmåghe. PLGothus Faber 200 (1626).
3) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) röra sig långsamt; gå långsamt. Lundell (1893; anfört ss. folkmål).
Särsk. förb.: HAMLA IN10 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till 3, refl.: långsamt ta sig in (någonstädes). Hamla sig in i en kupé. Linder Regl. 206 (1886; anfört ss. ”provinsord”). jfr INHAMLA. —
HAMLA KRING. (†) till 1, i uttr. hamla näven kring (ngn), treva omkring (ngn) med handen. Wil han them (dvs. fruntimren) åter nå, / Ok hambla Näwen kring, ell ok så wänligt klappa. Lucidor (SVS) 321 (1673).

 

Spalt H 202 band 11, 1930

Webbansvarig