Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÖSA, v.
Ordformer
(gi-)
Etymologi
[möjl. motsv. isl. geysa (se GÖS, sbst.2). — Jfr GÅSA, v.]
(†) urspr. o. eg.: komma eld o. rök att strömma ut; elda? När the (i Skåne) baka och giösa i ugnen, så taga the fönstret uth på tacket och all röken gåår .. uth ther som fönstret är aftagit. Bolinus Dagb. 70 (c. 1680).

 

Spalt G 1751 band 10, 1929

Webbansvarig