Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄLDA jäl3da2, v.1 -ade, sup. o. p. pf. äv. (numera nästan bl. i juridiskt spr.) guldit gul3dit2, gulden gul3den2; l. GÄLLA (numera bl. ss. senare ssgsled) ~gäl2a, v.3 -er, -de, -t, -d.
(inf. o. pr. pl. gälda 1624 osv. gälla (gella) 15231780; se vidare UMGÄLLA, VEDERGÄLLA. pr. sg. gäldar Tegnér (WB) 5: 156 (1822) osv.; gälder Sahlstedt (1773), Widegren (1788); gäller (geller) SvOrds. B 8 a (1604), Grubb 385 (1665). ipf. ind. gäldade Remmer Theat. 2: 184 (1815) osv.; gälde Sahlstedt (1773), Weste (1807); gald Säve Yngl. 35 (1854); galt Ps. 1536, s. 73, Därs. 1695, 15: 4. ipf. pl. guldo Säve Yngl. 9 (1854). ipf. konj. gullo Rondeletius 65 (1614). sup. gäldat Järta 2: 47 (1826) osv.; guldit BtFinlH 3: 198 (1546), Östergren (1926; angivet ss. anv. särsk. i lagstil). p. pf. gäldad Runeberg ESkr. 1: 11 (c. 1840) osv.; gäldt (geldt), n. Verelius 281 (1681), JGHallman Vitt. 194 (1735); gäldit, n. Girs G1 165 (c. 1630); gellit, n. JönkTb. 153 (1546); gulden StadgExecut. 1669, s. B 1 b (: guldit, n.), Östergren (1926); gullen (-in) Tegel G1 1: 264 (i handl. fr. 1529), NoraskogArk. 6: 237 (1670: gullit, n.))
vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. giälda, giälla, motsv. d. gælde, isl. gjalda, got. gildan, t. gelten, feng. ȝieldan, eng. yield; möjl. besläktat med ir. gell, pant, gr. τέλϑος, avgift. — Jfr GÄLD, sbst.1, GÄLDSTUGA, GÄLL, sbst.4, GÄLLA, v.1, ävensom GILL, GILLA, GILTIG]
— jfr GEN-, ÅTER-GÄLDA samt UM-, VEDER-GÄLLA m. fl.
1) (numera nästan bl. i juridiskt spr. samt i högre stil) betala (ngt); stundom äv. med indir. obj. The femptyie Tusend Gyllen Pæn(ning)a aff Kon. M. i Danmarck gullen är. Tegel G1 1: 264 (i handl. fr. 1529). BtFinlH 3: 198 (1546). Ej må något på hufvudstolen afräknas, förr än räntan gulden är. HB 9: 5 (Lag 1734). Inskrifningsafgift (i Västgöta landsmålsförening) .. gäldas med 25 öre. Landsm. II. 1: 6 (i handl. fr. 1874). Gälda hyran. 1NJA 1874, s. 4. Jag skall gälda dig din innestående lön, innan du vandrar. Lönnberg Holmfr. 76 (1895). Sedan lösen guldits, utfärdar länsstyrelsen köpebref. 2NF 38: 1312 (1926). — särsk.
a) (†) i p. pf. i uttr. ha gäldat för ngt, ha l. få betalt för ngt. Köpman vill ha geldt för vin och krydder dyra. JGHallman Vitt. 194 (1735).
b) (numera bl. i juridiskt spr.) ersätta (skada l. förlust o. d.). Sker skada; gälde af gods sitt, och böte hundrade daler. BB 15: 1 (Lag 1734). Skada, som någon genom brott annan tillfogar, skall af den brottslige gäldas. SFS 1864, nr 11, s. 17. Auerbach (1909).
c) (numera bl. i högre stil) mer l. mindre bildl.; särsk.: återgälda; vedergälla; giva (ngn) ersättning för (ngt). Giffmild (dvs. givmildhet) skal giäldas, om wänskap skal hållas. Grubb 249 (1665). Du (dvs. Sverge) gäldar oss rikligt för vintrarnas tvång, / När till sist du i blomning slår ut. Östergren NDikt. 6 (1879). Lars gäldade detta förtroende med en min af medlidsamt förakt. Rydberg Vap. 69 (1891). — särsk.
α) godtgöra, sona (ett brott o. d.); sota l. plikta för (ngt); umgälla; utplåna (en skuld o. d.); förr äv. i uttr. gälda för ngt. Hwilkin her öfwer bryter skal han ther före bætra ok gella ok ingin annan. GR 1: 95 (1523). At thet (dvs. Kristus’ blod) galt wora skuld. Ps. 1536, s. 73; jfr Ps. 1695, 15: 4. Offta geller grijsz thet som gamble suin bryte sönder. SvOrds. B 8 a (1604). Ingen giäller annars bruth .. (dvs.) Ingen böther för ens annars giärning. Grubb 385 (1665). Långa år få gälda hvad stunden brutit. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Mitt sista brott har räddat mig: jag gäldar det med döden. Sander Ros 101 (1876).
β) (†) i uttr. gälda mödan, löna mödan. Rondeletius 65 (1614).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) vara skyldig (ngn ngt), hava (ngn) att tacka för (ngt). Jag gäldar / Blott inbildningen de drag, / Som förvilla folkets sinnen. Nyberg 1: 49 (1828, 1831).
Särsk. förb. (till 1): GÄLDA IGEN. [fsv. giälda i gen] (†) betala, löna (mödan); jfr GÄLDA, v.1 1 c β. The nye rympninghar (vid Salbärget) .. gelle (icke) mödhan ighen. GR 2: 62 (1525). jfr GEN-GÄLDA.
GÄLDA ÅTER. [fsv. giälda ater] (numera bl. ngn gg i juridiskt spr.) ersätta (skada l. förlust o. d.). PrivBergsbr. 1649, 4: E 1 b. Skär .. någor in på sin grannas åker ..; gälde åter säd mot säd. BB 8: 1 (Lag 1734). jfr ÅTERGÄLDA.
Avledn.: GÄLDARE, sbst.1, m. (giellere) [fsv. giäldare] (†) till 1. TbLödöse 401 (1597).

 

Spalt G 1585 band 10, 1929

Webbansvarig