Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄLA, r. l. f.
Etymologi
[möjl. av samma stam som GÄL, adj.; jfr sv. dial. gäl, n., skämt, narr, gälas, skämta, tokas, samt mht. geile, glädje, lustighet]
(†) behagligt tillstånd? ”välmåga”? At man ligger horizontelt är bäst, ty då är kroppen i sin bästa gäla. Linné Diet. 2: 45 (c. 1750).

 

Spalt G 1581 band 10, 1929

Webbansvarig