Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖN, sbst.2, r. l. m. (Bromell Berg. 83 (1730: koppargrön), Sahlstedt 273 (1773: Koppargrön)) l. n. (Rålamb 13: 141 (1690: Spanskgrönet, sg. best.)); best. (ss. n.) -et (Rålamb).
Etymologi
[efter t. grün, eng. green, n., till grün, green, adj. (se GRÖN, adj.)]
(†)
1) benämning på vissa gröna mineral o. färgämnen samt av de senare beredda färger; jfr GRÖN, adj. 1 j, GRÖNA, sbst. 4. (Sv.) Spansk grön (dvs. spanskgröna) .. (eng.) Spanish green. Spegel (1712). — jfr BÄRG-, KOPPAR-, SPANSK-GRÖN.
2) benämning på vissa (ständigt l. påfallande) gröna växter; i ssgrna ALLTID-, BÄCK-, E-, MUR-, SI-, SINN-, VINTER-GRÖN m. fl.; jfr GRÖNA, sbst. 6 b.

 

Spalt G 1205 band 10, 1929

Webbansvarig