Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUMLIG grum3lig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. GRUMLOT, adj.
Ordformer
(gruml- 1671 osv. -ig 1706 osv. -igit, n. sg. 1719. -og c. 17101769. -ugt, n. sg. 1698. -ot c. 16801749. gromlig Cellarius 65 (1699, 1729))
Etymologi
[avledn. till GRUMMEL; jfr t. dial. (Schweiz) grummlig, ävensom GROMMIG (se GRUM avledn.) o. GRUMSLIG]
1) om vätska: uppfylld av grums l. ”grummel”; oklar l. ogenomskinlig l. ”tjock” l. förorenad l. smutsig gm kringflytande små partiklar l. slam, äv. gm kemisk utfällning av ngt ämne; äv. i bild (jfr 2). En grumlig källa. Bäcken war full med orenligt och grumlot watn. Spegel Pass. 482 (c. 1680). Hon (dvs. den hårda lyckan) giuter öfwer oss ett grumlogt watten ut. Fånge 28 (c. 1710). Med Slåbärs-saft klaras en grumlig ätticka ganska väl. Fischerström 4: 188 (1792). Som Svanen simmar öfver grumlig bölja. Tegnér (WB) 7: 49 (1834). Vörten (av rågmalt) är mycket grumlig. Lindberg Svagdr. 19 (1892). — särsk. med tanke på att fiske ofta lyckas väl i grumligt vatten; jfr språkprovet från 1587 under GROMMIG samt GRUMLA, v.1 1 a; i sht bildl. [jfr t. im trüben fischen, eng. to fish in troubled waters], i uttr. fiska i grumligt vatten, förr äv. fiska i det grumliga o. d., till egen fördel utnyttja förvirring l. stridigheter l. en annans betryckta läge. Widekindi KrijgH 110 (1671). Deras afund, som .. gerna i det grumliga fiska. MStenbock (1716) hos Loenbom Stenbock 2: 7. Fischerström Mäl. 333 (1785). (Lovisa Ulrikas) afund och ovilja mot sonen (dvs. G. III) .. fingo ny näring. Här var sålunda ett tillfälle för konungens fiender att fiska i grumligt vatten. Odhner G3 1: 14 (1885).
2) i överförd l. bildl. anv. (jfr 1): oklar o. d.
a) om fast (l. trögflytande), normalt genomskinlig kropp: mindre genomskinlig, ogenomskinlig. Berzelius Blåsr. 247 (1820). Mineralet är blekt gröngrått, grumligt och blott kantgenomlysande. ArkKem. V. 10: 188 (1914).
b) (mindre br.) om luft, väderlek o. d.: ogenomskinlig, disig. VetAH 1762, s. 323. Luften (var) grumlig. Hedin Front. 602 (1915).
c) om färg: oren; om ögon, blick o. d.: glanslös, beslöjad, matt; stundom om hy: gråaktig, blaskig. VetAH 1764, s. 307. Han har onekligen i verkligheten .. en vida grumligare hy än porträttet visar. BEMalmström 7: 351 (1844). Hon tackade med en af dessa grumliga blickar, som tränga in i männens hjärta. Ahrenberg Landsm. 76 (1897). 2NF 36: 17 (1923).
d) om ljud l. toner; i sht (i vittert spr.) om röst l. stämma: beslöjad. Grumligt ö-ljud. NF 11: 750 (1887). En stämma grumlig af sinnesrörelse. Kuylenstierna Ber. 98 (1898).
e) om själsförmögenheter, tanke(gång), föreställning o. d., äv. (numera föga br.) om uttrycks- l. skrivsätt: dunkel, otydlig, oredig, förvirrad, ”virrig”. Hiärne Orth. 16 (1717). Jag skrifver .. tungt, dunkelt och grumligt. Hwasser VSkr. 1: 5 (1852). Skalderna ha .. hållit på att dyka omkring i sina .. grumliga själar. Engström Lif 56 (1907). Grumliga föreställningar om det resultat, som (uppnåtts). HT 1916, s. 29. — särsk. om historisk källa, tradition o. d.; äv.: otillförlitlig. (De romerska liktalen) voro .. en mycket grumlig historisk källa. Lysander RomLittH 128 (1858). HT 1915, s. 92.
Avledn.: GRUMLIGHET, r. l. f. särsk. till 1; äv. konkretare. Lind 1: 1706 (1749). Måhända härrör grumligheten (i tinkturen) af bildad och sig reducerande jernsyra. Nyblæus Pharm. 331 (1846).

 

Spalt G 994 band 10, 1929

Webbansvarig