Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROSSÖR grosö4r l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrivet grosseur)
Etymologi
[bildat i sv. till GROSS, sbst.2, med det urspr. franska suffixet -ör (-eur), möjl. med anslutning till d. grosserer l. t. grossierer; jfr fr. grossier (eg. marchand grossier), förr ngn gg äv. användt i sv. (CArmfelt i HdlÅgerupArk. 27/9 1766)]
(jfr anm.) grosshandlare. Amman 14 (1756). Pöbeln i Malmö, upretad af Grosseurernas och Köpmännens skinneri och spannemålens dyrhet, har rest sig i massa. Tegnér (WB) 1: 256 (1799). 2UB 10: 390 (1907). Grossörer i te, socker, teak och gummi. Wilhelm SolLys. 7 (1913). — jfr BONDE-, SILL-GROSSÖR. Anm. Ordet användes numera icke ss. titel o. brukas företrädesvis i fråga om utländska förh. l. i teoretiska utredningar o. d.
Ssg: GROSSÖRS-HUS. (föga br.) DA 1808, nr 7, s. 7.
Avledn.: GROSSÖRSKA, f. (numera knappast br.) fru till (l. änka efter) en grossör; förr äv. ss. titel. Lenngren (SVS) 2: 133 (1795). Fru grossörskan Ribler. Palmblad Nov. 4: 127 (1845, 1851). Auerbach (1909).

 

Spalt G 969 band 10, 1929

Webbansvarig