Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROE grω3e2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; förr äv. GRODE, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(grod(h)e 1560—1788. groe 1746 (: grobetet)—1893)
Etymologi
[jfr sv. dial. groda, del av den oplöjda åkern, varpå gräs växer, nor. dial. grode, isl. gróði, grodd, växt; till samma stam grōð- som finnes i GRODD o. GRÖDA. Formen groe har utvecklats ur GRODE]
(i bygdemålsfärgat spr.) om spädt gräs (som har växt upp efter slåttern); förr äv. om brodd. Warde såsom grodhe på taken, hwilken förwisnat är, för än han vpskäärs. LPetri Psalt. 129: 6 (1560). Lika som grodhe wexer vp aff iordenne. Dens. Jes. 61: 11 (1568). NVexjöBl. 1847, nr 27, s. 2. Lundell (1893; anfört ss. tillhörande folkmål).
Ssgr: A: GRO-, äv. GROD-BETE, n. (gro- 1736—1753. groe- 1847) (†) bete av spädt gräs som har växt upp efter slåttern. VDAkt. 1746, nr 475. NVexjöBl. 1847, nr 29, s. 1. —
-VALL. (grod-) (†) vall med (efter slåttern) uppvuxet spädt gräs. Broocman Hush. 2: 50 (1736).
B: GROE-BETE, se A.

 

Spalt G 959 band 10, 1929

Webbansvarig