Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROBAR grω3~ba2r, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till GRO, v. 5; jfr t. keimbar — jfr GRODDBAR]
som har förmåga att gro. Gamla frön .. förändra färgen till någon del på ytan, men kunna likväl vara grobara. Lundström Trädg. 116 (1852). Sernander SkandVeget. 387 (1901).
Avledn.: GROBARHET, r. l. f. förmåga att gro. SKN 1841, s. 307.
Ssgr (i fackspr.): grobarhets-bestämning. UtsädT 1893, s. 56.
-procent. procent som angiver graden av fröns grobarhet. MosskT 1890, s. 499.
-siffra. jfr -procent. Atterberg FrökontrArbetsmet. 20 (1883).
-undersökning~0020. Fyris 1894, nr 1, s. 1.

 

Spalt G 953 band 10, 1929

Webbansvarig