Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRIPOMENES, m.; pl. =; i pl. äv. GRIPHOMINES l. GRIPHOMINUSAR l. GRIPHOMINUSER.
Ordformer
(gripomenes, sg. Hagberg; pl. SP, Warburg Richert 2: 307 (i handl. fr. 1848). griphomines, pl. Rudbeck, Agrell Maroco 1: 235 (1790, 1796). griphominussar Stagnell BSjelfklok 30 (1753). griphominuser CIHallman 252 (1778))
Etymologi
[liksom d. gripomenus (pl. -ser, ä. d. gripomenes m. m.) av nt. griiphomines, pl., sannol. en i anknytning till lat. homines, människor, gjord ombildning av nt. griiphummers (se GRIP-HUMMER); jfr dock med liknande bet. fr. gripimini, grippeminaud, som icke synes ha samma urspr.]
(†) skymflig l. skämtsam benämning på polis- l. exekutionsbetjänt o. d.; i sg. bl. enst.; jfr GRIP, sbst.4 1 b. Man .. kallar på skiämptwijs Profossar, Griphomines. Rudbeck Atl. 1: 408 (1679). Men hvilken syn! tvänne Gripomenes, som med hotande steg nalkades huset, där han bodde. SP 1779, s. 190. Första stadsvakten. .. Der ha nyligen en eller två personer blifvit ihjelslagna för hennes skull. Dortha. Gripomenes, gripomenes, du ljuger! Hagberg Shaksp. 3: 380 (1848; eng. orig.: Nut-hook).

 

Spalt G 942 band 10, 1929

Webbansvarig