Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRANDISSIMO grandis3imω2 l. -o2, sbst. (r. LoW (1911); n. WoJ (1891)).
Etymologi
[av it. grandissimo, superl. av grande, stor, av lat. grandis (se GRAND-)]
spelt. i vissa kortspel: spel utan trumf (sans atout); äv. om bud i dyl. spel. Lindskog Spelb. 15 (1847; i lomber). Därs. 108 (i vist). Se så, Paul, stå inte där och häng läpp nu. Stor slam i grandissimo! Procopé Insp. 131 (1915; bildl.).
Ssg: GRANDISSIMO-VIST. spelt. Lindskog Spelb. 108 (1847).

 

Spalt G 818 band 10, 1929

Webbansvarig