Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLYCIN glysi4n, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. glycin, fr. glucine; till gr. γλυκύς, söt; jfr GLYCERIN, GLYCIN, sbst.2, GLYKOGEN]
1) kem. glykokoll, limsocker. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 515. BonnierKL (1924).
2) fotogr. benämning på ett av ett derivat av glycin bestående framkallningspreparat. Roosval Schmidt 145 (1896). 2NF (1908).
Ssg: (2) GLYCIN-FRAMKALLARE~0200, r. l. m. fotogr. = GLYCIN, sbst.1 2. Roosval Schmidt 146 (1896).

 

Spalt G 599 band 10, 1929

Webbansvarig