Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLES gle4s, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(gles (glees, gleess) 1538 osv. glis (glijs, glijss) 16511775. gläs 1784)
Etymologi
[sv. dial. gles, glis; jfr nor. dial. glisen, otät, glisna, glesna, shetl. gles, otät, gles; av en stam glĭs-, lysa, avljudsform till glīs- (se GLISA). Med avs. på bet.-utvecklingen: lysa > vara öppen o. d. jfr GLÄNTA, sbst.1 o. v.]
1) om sak som består av l. är sammansatt av flera olika delar l. om samling av saker l. personer o. d.: så beskaffad att de olika delarna resp. föremålen l. personerna befinna sig på relativt stort avstånd från varandra, icke tät; ofta med tanke på att delarna resp. föremålen l. personerna äro fåtaliga; vidt utspridd; tunn; ss. adv.: icke tätt; äv. mer l. mindre bildl. Verelius 246 (1681). Ett glest .. Skiägg. Rudbeck Atl. 3: 516 (1698). (Indianen) beslöt .. at tränga sig igenom (skogen) på ett ställe där han var glisast. Kling Spect. S 3 b (1735). Säden står glest. Lind (1749). Glest och grånadt är Grefvinnans hår. Lenngren (SVS) 2: 246 (1800). Vänskapskretsen blir allt glesare. Wallin Rel. 2: 292 (1826). Fröen sås .. ganska glest. Wahlberg Foderv. 280 (1835). Träden stå glest. Dalin (1852). Östlandet (i Norge) .. med sin glesa befolkning. Roth 1Geogr. 86 (1881). Stora teatern .. hade tämligen glest besatt salong. GHT 1895, nr 237, s. 3. Kärrmark, glest bevuxen med björk. PT 1911, nr 125 A, s. 4. Skogen består .. av frisk men även något torkad furuskog i glesa bestånd. VästerbK 1927, nr 160, s. 6.(†) En .. gles stege. Brauner Bosk. 83 (1756). — särsk.
a) om tyg l. vävnad l. flätvärk o. d.: som har relativt stort avstånd mellan trådarna l. vidjorna osv. Tont och gleest weffuet clädhe. VarRerV 19 (1538). En gles hårsihl. Warg 6 (1755). Med glesa väfnader förstås sådana, där mellanrummet mellan trådarna är minst så stort som tjockleken af en tråd. SFS 1906, nr 38, s. 51. — jfr (†): (Kvinnfolken) kläda sig glest, at kroppen skall synas. Linné Diet. 1: 87 (c. 1750).
b) (numera knappast br.) i fråga om skrift l. tryck: med stora mellanrum mellan typerna l. raderna, spatiös. Skrifva eller trycka glest. Serenius Ccc 1 b (1734). Detta drama .. upptager blott 72 glesa sidor. SvLittFT 1836, sp. 780. Skrif ej så glest. Schulthess (1885).
c) (mindre br.) om brädvägg l. gärdsgård l. staket o. d., förr äv. om byggnad: som har (stora) mellanrum mellan bräderna l. stockarna o. d., otät; om vägg l. byggnad särsk.: otät på grund av ålder o. förfall; jfr d. Wäggarna (voro) .. glijse och förderffwade aff oskiötzel. VDAkt. 1651, nr 131. (Fåret) utaf köld sit lif har mist; / Ty fårahuset är för glist. Nordenflycht QT 1745, s. 159. Gles gärdsgård. Lind (1749). De glesa brädväggarna. Lagerlöf Troll 2: 22 (1921). — jfr (†): Skutan knarkar, bräcklig, gles; / Vimplens fläkt i toppen ses. Bellman 3: 163 (1769, 1790).
d) (numera bl. i Finl., se Bergroth FinlSv. 188 (1928)) om fönster l. dörr: otät. Dörarna äro glesa antingen öfwer eller under och böra sålunda lagas. VDAkt. 1712, Syneprot. F III 7. Sitter du vid ett glest fönster, så (osv.). Topelius Lb. 1: 139 (1860). Ramsay Barnaår 5: 64 (1905).
e) (†) i utvidgad anv., om ämne l. massa o. d.: icke kompakt, av ringa täthet, icke tät; äv.: lös; äv.: porös; om jord: lucker. Mollet Lustg. B 1 b (1651). Då grann eller lätt snö, mycket glijs och tunn faller i lufften. Rudbeck Atl. 2: 246 (1689). Watnet warder af kiölden glesare ock utwidgat 1/9 del mera, än thet tilförene war. Block MotalaStr. Föret. 2 (1708). Gräfva jorden om, at den blir gles. Möller 1: 164 (1745). Det glesa nattmörkret. Atterbom Bref 17 (1823). En gles kropp. Dalin (1852).
f) i överförd anv.: glest försedd med ngt; föga br. utom (bygdemålsfärgat) i vissa trakter om land l. trakt: glest bebyggd l. bebodd, om mark: glest bevuxen. D. 26 (juni) stodo de (dvs. åkrarna) ännu glesa och bara. NorrlS 1: 46 (c. 1770). Han hade sett björnen springa öfver en temligen gles ås. Schröder 2Jagtm. 41 (1891). En gles myräng. Hellström NorrlJordbr. 315 (1917). Glesa träd (bl. a. =) .. med glesa löv, glesa i lövverket. Östergren (1925). (†) Vår prima donna .. / .. får katarrh det minsta hon blir jagad, / Och helst vid glesa (dvs. glest besatta) hus. CVAStrandberg 4: 224 (1857). — jfr FOLK-, HÖST-GLES. — särsk.
α) i förb. med på: fattig på (ngt). Landet (var) redan glest på tjenstbart folk. Adlerbeth Ant. 1: 213 (c. 1792).
β) (vard.) i uttr. det är glest med ngt, det är ondt om ngt. Det var glest med vildt äfven det året. Schröder MinnSkog. 209 (1888). Ericson Fågelkås. 2: 77 (1907).
g) (föga br.) i fråga om avstånd i tid: som sker med långa avbrott. Den, som förvärfvat sig vänner eller väninnor i Stockholm, kan med dem underhålla en brefväxling, visserligen oftast en ganska gles. Vasenius Top. 1: 29 (1912).
h) i oeg. anv. — särsk.
α) (numera knappast br.) hippol. om häst: illa sluten. Är länden kort, .. säges hästen vara väl sluten l. tät; en lång länd åter gör hästen gles l. illa sluten, hvilket alltid betecknar en viss svaghet i kroppsbyggnaden. 2NF 17: 186 (1912).
β) (†) ofullständig; äv.: obetydlig, ringa. Menniskionnes Förnufft och förstånd är slipprigt, minnet är ofatt, bedrägeligit och gleest, .. säger Socrates. Sylvius Mornay 330 (1674). Går och nu denna lagl(iga) kallellsen mig förbij, .. då syntes fuller för mig som skulle min Lycka wara mycket glees. VDAkt. 1696, nr 545.
2) ss. bestämning till ett sbst. i pl. (jfr dock c) åsyftande flera saker l. personer: befinnande sig på relativt stort avstånd från varandra; äv.: sparsamt förekommande, fåtalig, tunnsådd. Serenius (1741). Jag måste in .. och frisera hans glesa hårstrån. Cederborgh OT 1: 55 (1810). En asp, med glesa löf på sina grenar. Atterbom SDikt. 2: 293 (1816, 1838). Inbyggarne äro mycket glesa i dessa trakter. CFDahlgren 4: 38 (1842). Glesa tänder. Björkman (1889). Glesa .. stjärnor. Siwertz Sel. 2: 199 (1920). — särsk.
a) (†) åsyftande bl. två föremål: åtskild. Om man tager tvenne Spegel-glas planer AB CD, och lagar dem, så at sidorna AB äro helt nära tilsammans; Men vid CD lät dem vara något glesa och ifrån hvar andra skilde (så osv.). Triewald Förel. 1: 118 (1728, 1735).
b) (mindre br.) i fråga om avstånd i tid: sällsynt l. sparsamt förekommande. Tillfällena till befordran (vid universiteten) äro temligen glesa. SvLittFT 1837, sp. 339. (Tegnérs) af trägna arbeten upptagna tid medgaf blott glesa besök af sånggudinnorna. Böttiger 6: 349 (1847). Hannas snyftningar blefvo glesare. Hertzberg Canth 2: 130 (1886). — (föga br.) ss. adv.: med långa mellanrum. Från fuktig mur / en droppe glest och långsamt rinner. Jensen BöhmDiktn. 37 (1894).
c) (föga br.) ss. bestämning till ett sbst. i sg. med sammanfattande bet.: sparsamt förekommande. I Småland finnes Eken mäst uti in-ägorne, och där rätt gles. Lidbeck PVetA 1766, s. 26. Intellektuel storhet är dock i sagda land (dvs. Tyskland) mera gles omedelbart efter reformationen. Bolin Statsl. 1: 172 (1869).
Ssgr (i allm. till 1): A: GLES-BEBYGGD, p. adj. (gles- 1918 osv. glest- 1925) om land o. d. En sammanhängande, tämligen glesbebyggd skogstrakt. SörmlB 31 (1918).
-BEFOLKAD, p. adj. om land o. d. AB 1900, nr 244, s. 2.
(2) -BLADIG. i sht bot. om växt: med glest sittande blad. Wahlberg Foderv. 206 (1835). ArkBot. XIV. 3: 56 (1915).
(2) -BLOMMIG. i sht bot. om växt o. d.: med glest sittande blommor. Wahlberg Foderv. 239 (1835). NF 12: 1364 (1888).
-BYGGD, p. adj. (†) glest bebyggd. Den glesbyggda Belems stad. Agrell Maroco 2: 126 (1797, 1807).
-GÖRNING. (†) (Sv.) Glesgörning, .. (lat.) Rarefactio. Sahlstedt (1773). ÖoL (1852). särsk. till 1 e: förtunning. Klingenstierna Musschenbroek 477 (1747).
-HUGGEN, p. adj. om skog: som gm huggning gjorts gles. Ström Skogsh. 18 (1830). SkogsvT 1910, Fackupps. s. 21.
-HÅRIG.
1) till 1: med glest hår. En gleshårig smedson med spetsig näsa. Heidenstam Skog. 176 (1904).
2) (i sht i fackspr.) till 2: med glest sittande hår. Retzius Djurr. 123 (1772). (Roten) uppskjuter flera, .. gleshåriga, bladiga stjelkar. Wahlberg Foderv. 220 (1835).
(1 e) -MULEN. (†) lätt mulen, disig. Norrsken hafver vist sig 6 gånger i denna Månad, merendels då det varit glesmulit. VetAH 1752, s. 109. Därs. 1753, s. 258.
-SKOG. (i sht i fackspr.) gles skog. Zilliacus Aho Panu 374 (1898). SkogsvT 1904, s. 208.
(2) -STRÅLIG. (i sht i fackspr.) med glesa strålar. Nilsson Fauna II. 1: 345 (1835; om fjäder). Dill .. blomflocken stor, gles-strålig. NF 3: 1215 (1880).
-STÄLLA.
1) skogsv. till 1, med avs. på skog o. d.: göra gles l. glesare; äv. refl.: bliva gles l. glesare. Thelaus Skog. 151 (1865). Redan vid en ålder af 30 till 40 år glesställer sig ett sådant bestånd (av björk). AtlFinl. 12—13: 13 (1899). Granen har föryngrat sig i det .. glesställda bokbeståndet. SkogsvT 1906, s. 464. Vid gallringar genomhuggas och glesställas de tätaste ungskogssnåren. Därs. 1907, s. 262.
2) (i fackspr.) till 2, i p. pf.: glest ställd. En .. glänsande hud, som beklädes af glesstälda, mycket fina hår. LAHT 1881, s. 125.
(2) -TANDAD, p. adj. med glest sittande tänder. En glestandad räfsa. Hemberg Kola 236 (1902). särsk. bot. Roten uppskjuter .. lancettlika, glestandade .. blad. Wahlberg Foderv. 281 (1835).
(2) -TÄNDT, äv. -TÄND, p. adj. (numera föga br.) om person: som har glest sittande tänder. Rudbeck Atl. 1: 466 (1679). Lundell (1893). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.).
-VUXEN, p. adj.
1) om skog, säd o. d.: som växer glest. Skogarne äro mera glesvuxna i de nordligaste länen. SD(L) 1900, nr 391, s. 2. Östergren (1925).
2) (mindre br.) glest bevuxen. Den glesvuxna furuåsen i nordväst. Johansson RödaHuv. 1: 40 (1917).
-VÄXT, p. adj.
1) = -VUXEN 1. Östergren (1925).
2) (mindre br.) = -VUXEN 2. Östergren (1925).
B: GLEST-BEBYGGD, se A.
Avledn.: GLESA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: öppet ställe, i sht i skog o. d. (Järpen) trifves .. icke på ställen der odlingen gjort glesor bland träden. Swederus Jagt 200 (1832). Genom en glesa i grenarna. Johansson RödaHuv. 1: 144 (1917). jfr BJÖRK-, SKOGS-GLESA.
GLESA, v., -ning (Östergren (1925)). (i sht i fackspr.) till 1: gm borttagande av vissa träd l. örter o. d. göra (skog l. växtbestånd o. d.) glesare; jfr FÖRGLESA. (Å fredningsområde) får sjöfoder bergas efter den 5 Juli samt säf och vass vid behof glesas. FFS 1902, nr 31, s. 205.
Särsk. förb.: glesa undan10 40 l. 10 32. (tillf.) Skogen .. glesades undan (blott) så pass, att pjeserna kunde riktas för inskjutningen. GHT 1897, nr 30 B, s. 3.
glesa ut10 4. göra glesare. PT 1903, nr 156, s. 3. Odlingen och timmeravverkningen hade glesat ut de djupa skogarna. TurÅ 1918, s. 163. särsk. med pluralt obj. betecknande de enskilda plantorna o. d.; jfr GLES, adj. 2. Öfverallt brukar man glesa ut plantorna på så sätt, att (osv.). Grotenfelt JordbrMet. 178 (1899).
GLESHET, r. l. f. Linc. (1640; under raritas). särsk. till 1. Varpens gleshet. Ekenmark Smndr. 13 (1823). Befolkningens gleshet. SvTidskr. 1895, s. 71. jfr FOLKMÄNGDS-, MÄNNISKO-, TAND-GLESHET. särsk. (†) till 1 e: egenskap(en) att vara porös. Regnér Begr. 298 (1803).
GLESIG, adj. (-ugh) (†) jfr GLESA, sbst. Skogen var ihål och glesugh. AWollimhaus Vitt. 33 (1670).
GLESNA, v., -ing. jfr FÖR-, UT-GLESNA.
1) intr.: bliva gles l. glesare. (Sv.) Glesna .. (lat.) Rarefieri. Sahlstedt (1773). särsk.
a) till 1. Wallin Vitt. 2: 217 (1806). I morgon glesnar de uppvaktandes skara. Blanche Engelbr. 31 (1846). De trakter, der skogarna glesnat. Nilsson Fauna 1: 195 (1847). Sander i 3SAH 4: 94 (1889). särsk.
α) (mindre br.) till 1 a. Hm, sade Medenberg, denna mörka härfva börjar glesna i trådarne. Almqvist TreFr. 1: 64 (1842; i bild).
β) i p. pf. ss. adj. Sahlstedt (1773). Hans hår var något glesnadt öfver pannan. Rydberg Ath. 20 (1859). Lamm Oxenst. 315 (1911).
γ) (mindre br.) ss. vbalsbst. -ing, konkret: öppning i skog o. d. Genom skogens glesning syntes glimtar af vikens ljusa, klart gröna vattenspegel. Melander Långtur 176 (1896).
δ) (numera knappast br.) bildl.; jfr GLES, adj. 1 e, h. Hvad? Natten glesnar ej? Atterbom 2: 103 (1827). Hvi glesnar klangen af svärden? Runeberg 1: 432 (1844).
b) till 2. Gamle kungens gråa hår / De glesna mer och mer. Böttiger 1: 141 (1841, 1856). Gellerstedt Hult 29 (1906). (†) bildl.: bliva mera sällsynt; jfr GLES, adj. 2 b. När brotten ha glesnat, när dygderna gro / Hos barnen i staden och byn. Böttiger 6: 447 (1876).
2) (knappast br.) tr., till 1: göra (ngt) (mera) glest. Pest och hunger ha betydligt glesnat befolkningen. VFPalmblad i SvLittFT 1838, sp. 549. CAWetterbergh (1875) i Jolin 154. särsk. (†) i förb. med prep. på: göra ngt tommare på ngt; jfr GLES, adj. 1 f α. Det vackra vädret glesnar auditoriebänkarna på åhörare. Wallin Bref 344 (1851).
Särsk. förb.: glesna av10 4. (mindre br.) till GLESNA 1 b. När det gällde allvarsammare saker, glesnade de (dvs. mina åhörare) af till 3—4—5. Wallin Bref 344 (1851). jfr AVGLESNA.
glesna bort10 4. (mindre br.) 1) till GLESNA 1 a. Auditoriet .. glesnade bort, när vår och ungdom kommo i kollision med sifferberäkningarna. Sander i 3SAH 4: 72 (1889). 2) [jfr GLES 1 e] förtunnas o. skingras. Molnen drogo fram, mörka och tunga, men hur det var glesnade de åter bort. Reuter Ber. 31 (1900).

 

Spalt G 550 band 10, 1929

Webbansvarig