Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GISTA, v.1 -ade; äv. pr. -er (Ihre (1769)).
Etymologi
[jfr sv. dial. gista, torka (tr. o. intr.), gistas, bliva otät, nor. gista, bli öppen (om skog), göra öppning (i ngt); till stammen gis-, gapa o. d.; jfr GISTEN. Bet.-utvecklingen beror på att sprickbildning o. d. uppstår gm torka]
(† utom i ssgr)
1) göra gisten. Wollimhaus Ind. (1652).
2) tr. o. intr.: torka; i sht i fråga om säd l. malt; stundom: lufttorka (i motsats till torkning i ria); äv.: förtorka. Säden som lägges .. (i förrådsboden) skulle vara Rjtorr, eller til det ringaste gistad. OEkman (1697) i SvMerc. 2: 791. Gista malt. Lind (1749). Gräset .. har blifvit afslagit, utbredt och gistat. Carleson Hush. 206 (1756). Sedan detta åkerstycket en dag fådt litet gista, til tienligare redning, myllades det med harf. Gadd Landtsk. 3: 141 (1777). En mängd af gistade tallar. Johansson HomIl. 11: 494 (1846). WoJ (1891).
Ssgr (till 2): GIST- jis3t~ -SPRICKA, r. l. f. (bygdemålsfärgat) torkspricka. Johansson RödaHuv. 1: 90 (1917). —
-VÄDER. (bygdemålsfärgat) torkväder. Ihre 1: 680 (1769).

 

Spalt G 437 band 10, 1928

Webbansvarig