Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GIAUR l. GIAOUR gja͡u4r, äv. -a͡ω4– (dja´ur WoJ (1891)), m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(gaur 1757—1788. giaour 1882—1908. giaur 1658—1908. jauer 1711. jaur 1710. kaour 1694)
Etymologi
[jfr t. gjaur, eng. o. fr. giaour; av turk. giaur; av pers. urspr.; jfr GEBER]
1) (†) parser, geber. Ödmann StrSaml. 3: 93 (1788).
2) av turkarna använd skymflig benämning på person som icke bekänner sig till muhammedanismen, särsk. på kristen; otrogen, hedning. Rålamb Resa 60 (1658, 1679). KKD 5: 257 (1711). 2NF (1908).

 

Spalt G 371 band 10, 1928

Webbansvarig