Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEOGONI -goni4, stundom -ån-, sällan -ωn-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (i bet.: ”geogoniska” system) -er.
Ordformer
(-gonie 1759—1830)
Etymologi
[jfr t. geogonie, eng. geogony; till gr. –γονία, uppkomst (jfr TEOGONI), till vbalroten γεν-, föda (jfr GENUS)]
1) (†) jordens danande l. uppkomst; äv. om tillblivelsen av ett visst landskaps struktur o. d. SvMerc. V. 1: 133 (1759). Geogonien är på detta Landskap den, at (osv.). VetAH 1773, s. 205.
2) (i äldre fackspr.) = GEOGENI. Stiernstolpe Ballenstedt 2: 17 (1820). Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 247.

 

Spalt G 326 band 10, 1928

Webbansvarig