Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GAVEL ga4vel, äv. 32, sbst.2, r.; pl. (†) gavlar (Fahlcrantz 2: 18 (1864), Hagberg Echegaray 86 (1902)).
Ordformer
(gafl Spegel)
Etymologi
[motsv. d. gavl (i uttr. paa vid gavl), feng. ȝeaflas, gap; till stammen i isl. gafði, ipf., gapade]
eg.: gapande öppning; i uttr. öppna, ställa, slå upp, flyga upp l. stå på vid (ngn gg vidan, förr äv. vida) gavel (förr vanl. o. i Finl. ännu ngn gg på gavel), förr äv. på vida gavlar, ställa resp. stå vidöppen; förr äv. stå upp i (vid) gavel, stå vidöppen; vanl. i fråga om dörr, fönster o. d., stundom öga (spärra upp ögonen på vid gavel). Dören (till bagarstugan, vars skorsten är i olag) måste stå op i gafuel för röök skull. Murenius AV 362 (1657). (Krokodilen) slår sin stoora Gaap på wjda Gafl. Spegel GW 244 (1685). Si dörn flög .. på vid gafvel! Bellman 5: 175 (1781). I festsalen .., hvars fönster stodo på gafvel. CTavaststjerna (1891) hos Söderhjelm Tavaststj. 188. Lagerlöf Troll 2: 21 (1921).
Ssgr: A: GAVEL-VIDT, adv. (gavel- 1604—1888. gavels- 1597—1620) (numera knappast br.) på vid gavel. PJGothus Post. 241 (1597). Wirsén LifvVår 48 (1888). —
-ÖPPEN. (†) anträffat bl. ss. predikativ: på vid gavel. (De) slå .. Munnen gafwel yppen. Sigfridi b 2 b (1619). Dören står .. gafvel öpen. Sahlstedt (1773).
B: GAVELS-VIDT, se A.
Avledn.: GAVLA, v. [jfr sv. dial. gavla med dörren, öppna dörren på vid gavel] (föga br.) om dörr o. d.: (gång på gång) öppna sig; opers. i uttr. det gavlar i dörrarna, dörrarna öppnas (gång på gång). Det börjar gafla i dörrarne, ledamöter anlända. Strindberg RödaR 107 (1879). SvD(B) 1926, nr 294, s. 12.

 

Spalt G 165 band 10, 1928

Webbansvarig