Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLRA, sbst.4, r. l. f., anträffat bl. i pl. gallror.
Etymologi
[besläktat med GALLRA, v.5; jfr GALLA, sbst.4]
(†) i uttr. stå på gallror, hägra. När Holmar, eller klippor eller skogar, som ligga långt ifrån, tyckas som höja sig up ifrån vattnet och stå på gallror, betyder blåst. VetAH 1745, s. 105.

 

Spalt G 60 band 10, 1928

Webbansvarig