Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALLISK gal4isk, adj.
Etymologi
[liksom d. gallisk, t. gallisch, eng. gallic, lat. gallicus, till stammen i GALLER, sbst.3]
1) adj. till GALLER, sbst.3, o. GALLIEN. Schroderus Liv. 402 (1626). Noreen VS 1: 65 (1903).
2) (i vitter stil) fransk; särsk. [efter motsv. anv. av fr. gaulois] med tanke på den espri o. det lättsinne som ansetts utmärka gallerna (fransmännen). Thorild (Hans.) 1: 196 (1784). Det galliska lynnet. Frey 1850, s. 229. Gaston d’Orléans, Ludvig XIII:s bror, (var) typen för galliskt lättsinne och otillförlitlighet. Levertin 11: 46 (1905). Östergren (1924). — jfr FRANKO-GALLISK.
Anm. Hos Retzius EtnolSkr. 189 (1854) förekommer i bet. 1 formen gaulisk [jfr gauler, pl.; se anm. under GALLER, sbst.3]
Avledn.: GALLISKA, r. l. f. benämning på till den keltiska språkfamiljen hörande språk som talades av gallerna; dels om det språk som talades av gallerna i inskränkt bemärkelse (motsatt: belgiska), dels i allmännare anv. om kontinentalkeltiskan överhuvud. Atterbom PoesH 4: 54 (1848). Noreen VS 1: 65 (1903). Charpentier IeurSpr. 228 (1915).

 

Spalt G 59 band 10, 1928

Webbansvarig