Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALDER gal4der, r. l. m. ((†) n. Rydberg Gudas. 106 (1887)); best. -n; pl. -drar gal3drar2, äv., i sht i sydligaste Sv., 40 (ss. n. =).
Ordformer
(galder 1685 osv. gal(l)dur 16751732 (: Galdur-konsten). gaulld- 1712 (: Gaulldra, v.))
Etymologi
[liksom d. galder av isl. galdr, avledn. av gala (se GALA, v.); jfr feng. ȝealdor]
(i sht i poetiskt l. arkaiserande spr. samt i filologiskt-historiskt fackspr.) i fråga om fornnordiska förh.: magisk sång, trollsång, besvärjelsesång; äv.: besvärjelse, häxeri, magi (utövad under avsjungande l. framsägande av magiska sånger), trolldom. Verelius Run. 4 (1675). Oden lärde Prästerne Trollkonsten .. genom en art af visor, som kallades Galdrar. Dalin Hist. 1: 189 (1747). MarkallN 2: 129 (1821). Galdern, som Groa sjungit, lugnade hafvet. Rydberg Gudas. 112 (1887). Under forntiden spelade trolleri och dylikt en mycket stor roll och kallades då galder, sejd och trolldom. Uppl. 1: 218 (1902). Lindquist Galdrar (1923; boktitel). — jfr LÄKE-, SKYDDS-GALDER.
Ssgr: A: GALDER-FORMEL. Rydberg Varia 297 (1894).
-KONST(EN). konst(en) att gm galdrar utöva trolldom. Kolmodin QvSp. 1: 243 (1732). Rydberg Myt. 1: 516 (1886).
-SJUNGEN, p. adj. (enst.) förtrollad gm galdrar. (Groa) ger honom (dvs. Svipdag) .. den kraft, som kallas ”Leifnirs eldar” .., hvilken löser fjättrar från galdersjungen lem. Rydberg Myt. 1: 563 (1886).
B (†): GALDRA-SMED. [efter isl. galdrasmiðr] eg.: person som sammansätter galdrar; om Oden o. de övriga asarna. Dalin Hist. 1: 189 (1747). Strinnholm Hist. 1: 197 (1834).
Avledn.: GALDRA, v. [jfr d. galdre] (numera bl. arkaiserande)
1) sjunga trollsång(er), utöva trolldom gm trollsång(er). Spegel 138 (1712). SvD 1920, nr 313, s. 10.
2) påvärka (ngt) gm trollsång(er), förtrolla, förhäxa. Saxo vet om sin Ollerus, att han kunde galdra ett ben .. så, att det förvandlades till ett fartyg. Rydberg Myt. 1: 693 (1886). HOHHildebrand i 3SAH 23: 375 (1908).

 

Spalt G 25 band 10, 1928

Webbansvarig