Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖRTAG 3r~ta2g l. 3r~, n.; best. -et.
Etymologi
[till FÖR- I 1 e]
1) [jfr motsv. anv. av ä. d. fortag] (numera bl. tillf.) förhållandet att ngn tager först; rättighet att taga först. Linc. (1640; under prolepsis). Kindblad (1871). Ha förtaget för ngn. Östergren (1924; angivet ss. mindre vanl.).
2) (†) i uttr. i förtaget, i spetsen. Sundsmyran, som torparne med Mårten i förtaget skola bruka opp. Wetterbergh Penning. 498 (1847).

 

Spalt F 3379 band 9, 1928

Webbansvarig