Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSVAGA försva4ga l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försva´ga Weste), v. -ade ((†) ipf. -te VDAkt. 1686, nr 22 (: förswagtes, pass.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, GR 1: 228 (1524), Möller (1745, 1755)), -NING; -ARE (i bet. 6 a slutet).
Ordformer
(-svag- 1523 osv. -svak- 15211527)
Etymologi
[fsv. forsvaka; jfr t. verschwachen; till FÖR- II 3 o. SVAG; jfr FÖR-SVÄCKA]
göra svag l. svagare. — särsk.
1) i allm.: göra (ngt) mindre starkt l. motståndskraftigt. Då Banden förswagas, förfaller Bärgfästet. Hiärne Berghl. 441 (1687; rättat efter hskr.). Törngren Artill. 2: 11 (1795). De af de tätt liggande träbjälkarne åstadkomna försvagningarna af murarne. TT 1899, B. s. 24.
2) med avs. på levande varelse l. på kroppsdel l. kroppskrafter l. sinne(sorgan) l. själsförmögenhet o. d.: göra svag(are) l. kraftlös(are); äv. i pass. med intr. bet.: bliva svag(are) osv.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: (som blivit) svag(a-re), mindre kraftig l. kraftfull, kraftlös; förr äv. refl. (om levande varelse); äv. i överförd anv., med avs. på tillstånd o. d. Sjukdomen har försvagat honom. Försvagad syn, hörsel, hälsa. Försvagat minne. Försvagade krafter. Hans tillstånd har försvagats. (Själens) kraffter (äro) nw ganska mykit förswaghada. OPetri MenSkap. 12 (c. 1540). At tu tigh medh återhåld och streng fasto förswaghar, och vthtwingar, är icke .. aff nödhenne. LPetri 2Post. 265 b (1555). Hwad min siäl och kropp förswagar, / Är en fruchtan för tin (dvs. Guds) Lagh. Ps. 1695, 406: 1; jfr Ps. 1819, 467: 1. Häromdagen var hon så försvagad, nästan af mattighet mållös. CCGjörwell (1806) i MoB 2: 224. En alltjämt tilltagande försvagning af sinnet för det andligas realitet. Norström NMän. 10 (1906). — jfr (†): Såendet utaf et och samma korn .. utmärgar och försvagar jorden. Serenius EngÅkerm. 99 (1727).
3) minska (ngns) inre styrka, komma (ngn) att vackla (i sin tro l. övertygelse o. d.); särsk. i pass. med intr. bet.; numera nästan bl. (i religiöst spr.) i sådana uttr. som försvagas i tron o. d. (Abraham) wort icke förswaghat j tronne. Rom. 4: 19 (NT 1526; Bib. 1917: försvagades). Gott är tigh ath tu äter intit köt eller dricker intit wijn, ey heller någhot thz thin brodher aff förtörnas, eller förarghas eller förswaghas. Därs. 14: 21 (NT 1526; Bib. 1917: annat som för din broder bliver en stötesten). Förswagning i troon. Linc. (1640; under lapsus).
4) i fråga om minskande av makt l. inflytande l. anseende o. d.
a) med obj. betecknande makt l. anseende l. ställning o. d.: göra svagare l. mindre. Att .. (biskoparnas) wellughett (dvs. makt) nogod försuagad är. GR 6: 145 (1529). Försvaga ens anseende åkk myndighet. Schultze Ordb. 5231 (c. 1755). Den måhända viktigaste invändningen emot representationsförändringen .. var, att konungamakten därigenom skulle försvagas. De Geer Minn. 2: 25 (1892). Bägge .. gjorde alt hvad i deras makt stod för att angripa hans person och försvaga hans ställning. Annerstedt Rudbeck Bref cxxxv (1905).
b) med obj. betecknande ngn l. ngt som har (l. har haft) makt l. anseende osv.: göra mindre mäktig l. inflytelserik; vanl. i pass. Baade kyrkian oc Ridderskapit .. ære saa förswakade oc vndertrykthe. GR 1: 27 (1521). Thet som laghen icke kunde åstadh komma j the motton hon wort förswaghat aff kötit, thet giordhe gudh. Rom. 8: 3 (NT 1526; Bib. 1917: den var försvagad genom köttet). Österrike .. kunde .. bidraga till försvagandet af Preussen. De Geer i SAH 57: 330 (1881).
5) göra (ngt) mindre l. svagare gm borttagande l. reducering o. d., minska, förminska.
a) (†) med avs. på förråd, ägodelar, inkomster o. d., ävensom antal o. d.: (för)minska. Rigisins scatz forswagningh. GR 1: 262 (1524). The Atheniensers Rikedomar (äro) wordne ganska förminskade, förswagade och bortrychte. Schroderus Sleid. 20 (1610). Cronans inkomster (voro) försvagade genom låhn och förskott til sidsta Turkiska Kriget. Nordberg C12 1: 80 (1740). Farsoterna, hvilka ”märkeligen försvagat folknummern”. Odhner G3 1: 330 (cit. fr. 1772). Möller (1790).
b) med avs. på samling av personer som på ngt sätt bilda en enhet, särsk. med avs. på truppstyrka l. parti l. folksamling o. d.: (för)-minska, decimera; numera ofta närmande sig 4. Huar wij forsuaga Legret j Lund och taga thedan en hoop folck. GR 10: 95 (1535). Regementerne, som genom Siukdom och Kriget äre förswagade. RARP 1: 72 (1627). (Man) finner .. huru fienden af ett öfverlägset artilleri försvagas. KrigVAH 1805, s. 23. Partiet löper fara att än ytterligare försvagas. Östergren (1924). — särsk. (†) i p. pf., pregnant, om nämnd: decimerad till för litet antal. GR 16: 677 (1544). Som så wäll H. Borgmäst(aren) som inspector(en) (m. fl.) .. afsöndra sig ifrån rätten (ss. jäviga), hwarigenom rätten blif(ve)r förswagadh, ty vpskiutes denna saken. VRP 1717, s. 254.
c) (†) minska (ngns) manskap l. förråd (av folk l. vapen o. d.); särsk. i uttr. försvagad på l. av ngt, närmande sig bet.: utblottad på ngt. Konungen war så aff slaghen, och stoorligha försuagatt. OPetri Kr. 248 (c. 1540). Att wåre Borgare i Borge Stadh myckit förblottat och forswagat ähre på Skuthor och Skepp. SUFinlH 5: 102 (1616). Hans Maij:tt war temmelig förswagat af folk. Dahlberg Dagb. 100 (c. 1660; uppl. 1912).
d) (†) med avs. på rättighet o. d.: förminska; träda (ngns rätt) för nära, göra intrång på. Vele vij ecke gärna försuaga cronones rättighet i någon måtto. GR 6: 7 (1529). Hur ondskan Herrans helga rätt försvagar. CVAStrandberg 1: 81 (1848).
6) minska intensiteten l. graden l. effekten (av ngt), göra svagare. Försvaga intrycket, värkan av ngns ord. Tegnér (WB) 6: 272 (1829). De äldsta minnen (hade) redan hunnit försvagas eller bära mythens stämpel. Strinnholm Hist. 1: 213 (1834). Den försvagning, som en i en ledning arbetande vexelström lider genom inverkan af denna ledning. TT 1890, s. 171. De metoder, med hvilka man på tillförlitligaste sätt kunde försvaga, mitigera, infektionsämnena. HeimdFolkskr. 38: 20 (1896). — särsk.
a) med avs. på ljud, ljus l. bild o. d.: åstadkomma att (ngt) framträder mindre kraftigt, göra mindre märkbar, hörbar, synlig osv., göra svagare; äv. i pass. med intr. bet.: bliva svagare. Kanhända går det an / På något sätt att ljuset här försvaga? Runeberg 6: 55 (1862). Ljudet från kvarnen försvagas. Pred. 12: 4 (Bib. 1917). — särsk. fotogr. med avs. på fotografinegativ: göra svagare. Försvaga ett för tätt negativ. Nyblæus Fotogr. 243 (1874). särsk. ss. vbalsbst. -are, om vätska som användes till försvagning av fotografinegativ. Roosval Schmidt 176 (1896). 2NF 8: 997 (1907).
b) språkv.
α) med avs. på ordbetydelse: göra svagare; särsk. i pass. med intr. bet.: bliva svagare. I försvagad användning l. betydelse. Pronomina kunna också utvecklas ur andra ordklasser genom försvagning i betydelsen ..: så är indef. man urspr. identiskt med subst. man. NF 13: 307 (1889).
β) med avs. på språkljud, i fråga om övergång till ljud med slappare artikulation; särsk. i pass. med intr. bet. Rydqvist SSL 4: 130 (1868). Försvagning i ändelser av a till e (ä). HGeijer hos Flodström SvFolk 202 (1918). jfr LJUD-FÖRSVAGNING.
c) med avs. på egenskap l. känsla l. tillstånd o. d.: minska; matta; dämpa; äv. i pass. med intr. bet. Hennes stijfhet snarare stijrckthesz än förswagadesz. VDAkt. 1654, nr 132. Att dela ett ansvar är att försvaga det. Geijer I. 4: 119 (1822). Den poetiska skönheten, som ligger öfver de flesta af .. (dikten Vårt lands) strofer, har icke försvagats. Söderhjelm Runebg 2: 347 (1906). (†) Then Christlighe Enigheeten bleff .. förswaghat. Schroderus Os. 1: 295 (1635).
7) (†) försämra (ngt); låta (ngt) förfalla; stundom övergående i bet.: tillintetgöra, fördärva. Almosor och alle ledhis gudz tiænist som forswaget ær ma komma j sin retthe oc gamble stagge jghen. GR 6: 374 (1529). Medh tijden är thet (dvs. det svenska myntet) så förswaghat wordet, at thet förderffuat haffuer bådhe land och städher. OPetri Kr. 16 (c. 1540). Herren Zebaoth .. skal förswagha alt pråål j then lustogha stadhen, och förachteligha göra alla the herligha j landena. Jes. 23: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: slå ned). Widekindi KrijgH 909 (1671).
8) (†) förringa värdet l. betydelsen av (ngt), förklara (ngt) värdelöst l. kraftlöst; söka förtaga intrycket l. värkan av (ngt). Wåre misgynnare låte sigh vnderstå haffwa rätt til at förswagha och ogille wåre röster, ther wij Swenske .. wåre infödda Herrar til Konungar koore. Svart Ähr. 55 (1560). Ni fåfängt, Antigone, et nidingsbrott försvagar. Kellgren 3: 12 (1792). Man ser åtminstone, att jag ej fördöljer eller försvagar inkasten. Leopold 3: 112 (1797, 1816). Cavallin (1875). — särsk. övergående i bet.: förneka, vederlägga. Linc. (1640; under infirmo). Hennes osanning blef försvagad igenom bifogade .. attest. VDAkt. 1735, nr 490.

 

Spalt F 3300 band 9, 1927

Webbansvarig