Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSTÅNDEN, p. adj.2
Etymologi
[fsv. forstandin; eg. p. pf. av FÖRSTÅ, v.3]
(†) förståndig, klok. Thz ingen förstånden menniskia neka kan. OPetri GudzOrdh C 4 a (1528). En lensman som icke fast förstondhen är oc är öffuerdadigh. GR 6: 72 (1529).
Avledn.: FÖRSTÅNDENHET, f. (†) förstånd, kunskap. Förstondenheeten hon vpbläser, men kerleken han förbätrar. 1Kor. 8: 1 (NT 1526; Bib. 1541: Förståndet).

 

Spalt F 3273 band 9, 1927

Webbansvarig