| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRSTRÄCKA försträk4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försträ´cka Weste; försträ`cka Dalin), v. -er, -te, -t, -t; se för övr. STRÄCKA, v. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, GR 16: 204, 304 (1544)), -NING (se d. o.), -UNG (†, GR 27: 69 (1557)); -ARE (se avledn.).
1) sträcka (ngt) för mycket (över elasticitetsgränsen), så att det blir skadat; särsk.: sträcka (lem o. d.) ur led l. läge; äv. refl.: skada sig gm att sträcka lem l. sena o. d. för mycket; sträcka sig för mycket (så att man blir skadad). Murenius AV 74 (1640). Schenberg (1739). Luxationer och försträkta Senor. VetAH 1752, s. 307. Han (skulle) .. dra fingerkrok si, och då försträckte han sig. Blanche Bild. 2: 96 (1864). Seglen (ha) ändrat form samt blifvit försträckta och bukiga. Oxenstierna Vanderdecken 20 (1865). Jag försträckte min ena fot. Fröding ESkr. 2: 85 (1892). — särsk. (†) med avs. på drag- l. riddjur: överanstränga. Atj wele forskynda eder, thet snareste eder mogeligit är, .. Dog så atj ecke forstreckia hesterne. GR 9: 187 (1534). Meurman (1846).
2) (†) intr. o. (vanl.) refl.: sträcka sig, hava (en viss) utsträckning (i rum l. tid); nå (till ngn l. ngt); sträcka sitt inflytande l. sin giltighet (till ngn l. ngt), gälla (för ngn l. ngt). Vesterårs Recess förstrecker sig allenast jn til wora tro vndersåter Suerigis rikis jnbyggiare. GR 7: 136 (1530). Så wijdt Stockholms län sig försträcker. Därs. 15: 250 (1543). Thenna .. Förmörkelse ifrån begynnelsen in til endan, försträcker sigh på 3 Tijmar. Herlicius Alm. 1641, s. B 5 a. Ryggen begynnas wid Hufwudet, och försträckar sig neder till Sätet. Lindh Huuszapot. 166 (1675). GAAspegren (1758) i FinKyrkohSP 3: 122. — särsk.
a) om pänningar o. d.: belöpa sig (till en viss summa). Endog mann väl besinne huro högt sig slik omkost väl förstrecke kunne. GR 6: 8 (1529). En heel årszrenthe her aff rigit skal icke forstrecke sig tiil en LM (dvs. 50000) gyllen. Därs. 10: 103 (1535). Then adelsman, som mere rente hafver årligen än til en hest, han skall holle en hest af the öfrige penninger, så vidt then summe sig förstrecker, som öffrig är. HT 1895, s. 330 (1563); jfr b.
b) om pänningar, förråd o. d., övergående i bet.: räcka, räcka till. GR 7: 180 (1530). Wij hade wel formodet att .. (summan) skulle något när haffua Forstreckt szeg tiil theris besolding. Därs. 10: 188 (1535). Fodringen (dvs. fodret) forstrecker siig icke stort lengre, än xiiij (dvs. 14) dager effter Påsche. Därs. 11: 276 (1537). Så mycke mitt ringa förstondh förstrecker. OxBr. 5: 279 (1624). NorrlS 41 (c. 1770).
3) (†) öka (ngts) utsträckning, utsträcka, utbreda; särsk. refl.: utsträcka sig (i rum l. tid); utbreda sig. Wij försträckiom oss icke offuer måton, likerwijs som wij icke hindt hadhom in till idher. 2Kor. 10: 14 (NT 1526; Bib. 1917: vi sträcka oss icke utom vårt område). Ther szom thenne Feygde szeg vdi Lengdenn forstrecke vil. GR 10: 37 (1535). Ther man woro tilsinnes .. thenna Handelen (dvs. det omhandlade ämnet) så widhlyfftigt vtbredha och försträckia. L. Paulinus Gothus Pest. 6 a (1623). The wille at intet Land måtte widhare försträckias eller intaghas, än thet hwariom och enom tilhörer. Schroderus Liv. 796 (1626).
4) (†) öka (ngns l. ngts) styrka, förstärka; särsk. refl.: öka sin krigsstyrka, rusta sig; förse sig (med ngt); äv. i uttr. försträcka sig ngt, rusta sig med ngt, skaffa sig ngt. Hafver h. k. M:t ther emot sig altid en svår och dråpelig krigsrustningh bådhe till landh och vatn .. försträckt och färdigt giordt. RA 1: 358 (1544). Mädhenn the Danske så försträckie sich medt Folck. GR 18: 724 (1547). Att kongenn ij Polenn forstrecker sigh dagligenn emoth H. K. M. BtFinlH 4: 290 (1565). På Linien drogz eij wijdare, förutan det den förstrecktes. KKD 11: 138 (1710).
5) (i skriftspr., i sht i fackspr.) låna (ngn ngt, i sht pänningar) i form av försträckning (för visst ändamål); bisträcka (ngn) med lån; förr äv.: lämna (ngn pänningar l. varor) i förskott, lägga ut (pänningar) för (ngn). Försträcka ngn ngt, äv. försträcka ngn med ngt, förr äv. försträcka ngn ngt (l. med ngt) på hand(en) (se vidare under HAND). GR 1: 81 (1523). Haffue wij nu åter forstregt .. wår kiere Swåger en Summa Sölff. Därs. 10: 159 (1535). Vm the skole vpschriffwes och försträckes någre penninger vpå hånden. Därs. 15: 386 (1543). The knechter udi Vijborg .. vore försträcte med månedspenninger och bleffve döde, för ähn the för samme penninger hade giort tiänest tilfyllest effter månedetalet. Därs. 27: 131 (1557). En köpman från Fleysingen .. (hade) försträckt krut .. och annat till krigsflottans behof. Hallenberg Hist. 1: 174 (1790). Är gäldbunden man död, och hafver någon försträckt penningar .. till hans begrafning; det skall först gäldas. SFS 1901, nr 39, s. 13. Judiska bankmän och rika damer fortsatte att försträcka honom (dvs. Cesar) med penningar. LfF 1904, s. 197. — (†) allmännare: förläna, skänka, förse (ngn) med (ngt). Broocman Hush. 3: 39 (1736). Jag är icke så missnöjd med den kropp naturen försträckt mig. Almqvist TreFr. 1: 131 (1842).
FÖRSTRÄCKNING, se d. o.
Spalt F 3245 band 9, 1927