Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-SLEMMA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1 -ade; -slemning. (-slemm- 1560 osv. -slijm- 1669. -slämm- 1695) [jfr d. forslime, t. verschleimen; till SLEM, sbst.]
1) (i sht med., numera knappast br.) till II 2 b: åstadkomma (för stark) slemavsöndring hos (ngt kroppens organ l. ngn kroppsvävnad o. d.), fylla med slem; i sht i fråga om matsmältnings- o. andningsorganen; förr äv. i fråga om blod l. annan kroppsvätska: göra slemblandad; ofta i pass. med intr. bet.: avsöndra (för mycket) slem, fyllas med slem; ss. vbalsbst. -slemning vanl. konkretare: tillstånd av (för stark) slemavsöndring, katarr. Zucker och annet, som förslemmer magen. GR 29: 411 (1560). (Arbete kan) sätta den förslemmade bloden i sin riktiga gång. Hoffmann Förnöjs. 121 (1752). Förslemning (i lungorna) i följe af bröstsjukdomar, snufvor och halsflusser. Hartman Husläk. 237 (1830). Wretlind Läk. 5: 43 (1897).
2) (i fackspr., i sht bot.) till II 2 a: förvandla (i sht växtdel, särsk. cellmembran o. d.) till slem l. en slemartad massa, slemvandla; i pass. med intr. bet.: övergå l. förvandlas till slem osv.; i p. pf. (ss. adj.) äv.: slemliknande, slemartad. Förslemningen af glandlernas celler. BotN 1872, s. 57. Cellväggen (hos schizofyterna) är ofta förslemmad. 2NF 24: 1060 (1916).
-SLEMMA, v.2, se FÖR-SLÄMMA.
-SLEMMARE, se FÖR-SLÄMMA avledn.
-SLEPA, se FÖR-SLÄPA.
-SLETNING, se under FÖR-SLITA.
-SLIJMA, se FÖR-SLEMMA, v.1
(II 1 a ϑ) -SLINKA, v. (†) förnöta, förspilla (sin tid o. d.) i lättja o. ovärksamhet. Schultze Ordb. 4550 (c. 1755).
(I 2) -SLIPNING3~20. (i fackspr.) förberedande (första) slipning. Eneberg Karmarsch 2: 675 (1862).
Ssg: förslipnings-apparat. tekn. 2UB 6: 269 (1904).
(II A) -SLIPRA, v. [jfr mnt. vorslipen, t. verschleifen, till mnt. slipen resp. t. schleifen, släpa m. m. (se SLIPA o. SLÄPA] (†) förhala (tiden). OxBr. 5: 317 (1625).

 

Spalt F 3183 band 9, 1927

Webbansvarig