Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 a) FÖR-SKO3~2, r. l. m.
1) skom. framläder. Ett paar Förskoor til Stöflor. SthmStadsord. 1: 107 (1654). Hirsch LbGarfv. 231 (1898).
2) hovsl. framsko (se d. o. 1). Hästen hade .. tappat högra förskon. Östergren (1923).
-SKO3~2, i bet. 1 äv. 04 (försko´l. fö`rsko Weste; fö`rskó Dalin), v., -ning. [till FÖR-SKO, sbst.]
1) skom. förse (skodon) med nytt framläder; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: (nytt) framläder. Låtit försko ett par Stöflar. BoupptVäxiö 1740. Forssell Handskom. 99 (1920).
2) hovsl. förse (en häst) med framsko(r). Östergren (1923).
(I 2) -SKOLA3~20, r. l. f. [jfr t. vorschule]
1) förberedande skola; i fråga om sv. förh. nästan bl. pedag. om blindskola som förbereder till inträde vid blindinstitut. PedT 1867, s. 399. SFS 1896, nr 34, s. 1. 2NF 35: 601 (1923).
2) bildl.: förberedande studium l. utbildning (skolning), förberedelse. Atterbom i Phosph. 1810, s. 118. Så visst som lifvet är en förskola för evigheten. Wåhlin Skoltal 104 (c. 1885). (Gustav I) öfvertog Sveriges krona .. utan någon nämndvärd politisk förskola. SvH 3: 255 (1903).

 

Spalt F 3153 band 9, 1927

Webbansvarig