Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRHANDENVARANDE förhan3den~ va2rande l. fœr-, n.; best. -et.
Ordformer
(förhanden varande 1753)
Etymologi
[vbalsbst. till uttr. vara för handen (se under HAND); jfr FÖRHANDENVARO]
1) (†) förhållandet att befinna sig i närheten; närvaro. Desse (dvs. de förenade svenska, danska o. preussiska flottorna) uptogo i vägen tre Holländska skepp, af hvilka de om den Lybska flottans förhanden varande blefvo underrättade. Celsius G1 2: 131 (1753).
2) (i skriftspr., numera knappast br.) förhandenvaro. De exegetiska inkasten mot förhandenvarandet af Jesu verkliga bröder. Melin JesuLefv. 1: 194 (1842). Wikner Vitt. 72 (1871).

 

Spalt F 2735 band 9, 1927

Webbansvarig