Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRFALL (”der Accent auf der ersten Silbe” Möller (1790), fö`rfall Weste), sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[efter t. vorfall; till FÖR- I 1 f; jfr FALL, ävensom FÖRFALL, sbst.3—4]
(†)
1) med. framfall. Hoorn Jordg. 1: 320 (1697). Et förfall af Moderslidan. VetAH 1752, s. 221. Heinrich (1814).
2) urmak. i slagvärk å ur: ifallare?; ”varning”? (Sv.) Förfall .. (fr.) Détente. Nordforss (1805). SvTyHlex. (1851, 1872).
3) tekn. pumpklaff? (Sv.) Fö`rfall .. (fr.) Clapet, soupape. Weste (1807). Anm. till 2 o. 3. Ordet är i dessa bet. anträffat endast i ordböcker.

 

Spalt F 2636 band 9, 1927

Webbansvarig