Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRE- ssgr (forts.):
(II) FÖRE-GIVA, v.2 [jfr FÖR-GIVA, v.2] (†)
1) bortgiva (ngt), utdela. Då det så kallade Stipendium Brantingianum kommer, at foregifvas. VDAkt. 1779, nr 140. Tjensters föregifvande. Sundelius NorrköpMinne 490 (1798).
2) avstå ifrån (ngt), uppgiva; frigiva (slav). Föregifva en .. rättighet. AdP 1789, s. 919. Alla hans .. slafvar skola föregifvas. SvT 1852, nr 182, s. 3.
3) förgifta (ngn). Salighe Måns Iffwarsson, som skulle ware föregiffuin vdi Finlandh. HH XIII. 1: 98 (1563).
(I 7) -GRIPA. [jfr d. foregribe; efter t. vorgreifen] (i skriftpr.) gå (ngt l. ngn) i förväg; antecipera; särsk.: på förhand omnämna l. yttra sig om l. handla i (en sak som rätteligen skall komma senare, i sht som längre fram skall göras av ngn annan l. varom vederbörande ännu icke fattat beslut o. d.). Föregripa den rättsliga undersökningen, en dom, en utredning. HSH 38: 423 (1633). Fahlcrantz 7: 13 (c. 1830, 1866). Man ville intet bevilja till bestraffningshäkten, för att ej föregripa beslutet om den nya strafflagen. VFPalmblad i Tiden 1848, nr 46, s. 3. Jag skall icke föregripa den följande framställningen. Fahlbeck Förf. 176 (1904). Med sin genialitet föregrep Strindberg en kommande utveckling. Levertin 19: 250 (1905). Sylwan (o. Bing) 1: 353 (1910).
(I 1) -GYCKLA. [efter t. vorgaukeln] (i skriftspr., företrädesvis i vitter stil) visa (ngn) en gyckelbild av (ngt), gäckande framställa (ngt) för (ngn), förespegla, framtrolla (ngt ovärkligt) för (ngns) syn; inbilla (ngn ngt). Rutström Schiller 105 (1799). Min inbillningskraft föregycklade mig ständigt nya bilder. VFPalmblad i PoetK 1818, 2: 85. Det (var) en möjlighet att endast hans fruktan föregycklat honom hvad han trott sig upptäcka hos Majken. Carlén Köpm. 1: 339 (1860). Landquist Fröding 225 (1916).

 

Spalt F 2539 band 9, 1927

Webbansvarig