Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRDÄRV fördær4v l. fœr-, n. ((†) r. l. m. (l. f.) Fernander Theatr. 149 (1695: en förderf)); best. -et; pl. (†) = (OPetri MenSkap. 72 (c. 1540), Collan Kalev. 2: 259 (1868)).
Ordformer
(-därv (-derf, -derff, -därf, -därff) 1521 osv. -darf(f) 15211533. forderffue, nom. sg. 1534)
Etymologi
[fsv. fordärf, liksom d. fordærv av mnt. vorderf (motsv. t. verderb), vbalsbst. till vorderven (se FÖRDÄRVA); jfr FÖR- II A. Jfr FÖRDÄRVLIG]
förhållandet att fördärvas l. att vara fördärvad; äv. mer l. mindre konkret om ngt som förorsakar att ngn l. ngt fördärvas.
1) till FÖRDÄRVA 1: undergång, fullständig förstöring; utom i högre stil numera vanl. med ngt försvagad bet.: olycka, elände, obotlig skada; ss. mer l. mindre konkret förr äv. i pl. Bringa fördärv. Trakta, stå (förr äv. gå, fara, stämpla) efter någons fördärv. Störta, rusa i fördärvet, förr äv. sätta sig i fördärv(et). Gå, storma, rusa mot fördärvet l. sitt fördärv. Störta, locka någon i fördärvet, äv. (i sht förr) i fördärv. Till eget fördärv, förr äv. med egen skada och fördärv l. med sitt högsta (l. yttersta) fördärv o. d. Lända till fördärv. Girigheten blev hans fördärv. GR 1: 31 (1521). Thå skall them hastelighit förderff offuerkomma. 1Tess. 5: 3 (NT 1526). Högferd .. är een begynnelse til alt förderff. Tob. 4: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: av förhävelse kommer fördärv). Men falska Föredom! du menniskjors fördärf! Nordenflycht Fruent. 18 (1761). Men, du Pohjolas värdinna, / drif förderfven in i stenen, / inneslut allt ondt i klippan. Collan Kalev. 2: 259 (1868). Vak upp, o folk, på förderfvets rand! Snoilsky 3: 53 (1883). Ut, midt i fördärfvet måste man och öfver det svarta svalget, ut till det lilla skäret. Strindberg Hafsb. 4 (1890). Fördärfvet väntar dig på denna väg! Forsslund Djur 184 (1900). — jfr LANDS-, MÄNNISKO-FÖRDÄRV. — särsk.
a) i numera obrukliga uttr.: på fördärv, dels (i förb. med komma, föra, bringa o. d.): i olycka l. elände l. fördärv, dels (i förb. med göra o. d.): till fördärv l. olycka. Richet .. Tet .. paa sith yterste fördærf kommit war. GR 1: 161 (1523). Och fick honom vthscrifftena aff bodhet som j Susan vpslaghet war på theras förderff. Est. 4: 8 (Bib. 1541). Allt, som man otillbörligen älskar och värderar, .. bringar på förderf. Carling Kempis 221 (1827). till fördärvs, till fördärv. LPetri Œc. 82 (1559).
b) (†) fördärvbringande skickelse (av Gud l. försynen l. ödet), olycka. Herrans dagh .. kommer såsom itt förderff jfrå them Alzmechtigha. Joel 1: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: våld). L. Paulinus Gothus Com. 137 (1613).
c) (†) ruinerande förlust, svårt förfång. GR 1: 26, 32 (1521). Thet förderff i clagen eder lidhe aff Salebergit och köpstadzmen her vtan före. Därs. 7: 132 (1530). Forssell G2A 50 (1894).
d) (i religiöst spr.) om undergång i religiös mening l. om den eviga fördömelsen; äv. (i sht förr) övergående i bet.: avgrunden; jfr FÖRDÄRVA 1 a α, FÖRDÖMELSE 3. Förderffuet är kommet för thens ena syndarens ena synd. Rom. 5: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: domen). Heluetet och förderffuet warda aldrigh full. Ordspr. 27: 20 (Därs.; Bib. 1917: Dödsriket och avgrunden). Mat. 7: 13 (Bib. 1917). Ett vittnesbörd om att de själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta. Filipp. 1: 28 (Därs.).
e) onyttigt förbrukande; i ssgn TID(S)FÖRDÄRV; jfr FÖRDÄRVA 1 c.
f) (†; se dock slutet) (tillstånd av) förödelse, utblottat tillstånd. Så at meste parten aff them, för sådana gestning skuld, i stoor armodh och förderff kompne äre. GR 13: 257 (1541). Vthi förderff och hunger skalt tu lee. Job 5: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: förhärjelse). Svedelius i SAH 41: 265 (1866). — särsk. (i högre stil, fullt br.) i uttr. sprida fördärv o. d., sprida förödelse l. ödeläggelse o. d. Hundrade eldgap slunga / Förderf öfver slumrande nejd. Östergren NDikt. 27 (1879). Östergren (1923).
2) till FÖRDÄRVA 2: förstörelse, förskämmande, skada; ss. enkelt ord numera nästan bl. konkretare, om ngt som värkar fördärvande. Linc. (1640; under detrimentum). Denne renovation på lånet borde på låntagarens anhållan få continuera .. så länge Panten ej vore underkastad förderf. SP 1778, s. 66. Försök till smakens förderf. Kellgren i 1SAH 1: 52 (1786). TT 1885, s. 127. Skarpkantigt grus, ett fördärf för mina tibetanska stöflar. Hedin Transhim. 3: 504 (1912). — jfr SPRÅK-FÖRDÄRV.
3) (i sht i skriftspr.) till FÖRDÄRVA 3: moraliskt förfall, sedeslöshet, lastbarhet; äv. konkretare, om ngt som vållar moraliskt förfall. OPetri MenSkap. 62 (c. 1540). Wår hela naturs gruffueliga förderff. PErici Musæus 1: 56 a (1582). Ondt sälskap är vngdoms förderff. Grubb 630 (1665). Man hade funnit, att fångarnes sammanvaro alstrat ett tilltagande förderf. Oscar I Straff 34 (1840). Sjelfva djupet af det förderf, i hvilket själen kan falla. Rudin 1Evigh. 2: 602 (1873, 1878). — jfr SEDE-FÖRDÄRV.
Ssgr: A: (1) FÖRDÄRV-BRINGANDE, p. adj. (i skriftspr.) fördärvlig. Bolin Statsl. 1: 132 (1868).
B (†): (3) FÖRDÄRVS-MÄNNISKA. [jfr 2Tess. 2: 3] (Påven är) Then Fördärffs Menniskian, hwilken man plägar kalla Antichrist. Schroderus Os. 2: 714 (1635).
(1) -ÄNGEL. [jfr FÖRDÄRVARE 1] mordängel. PlacatBöned. 1677, s. 2 b.

 

Spalt F 2504 band 9, 1927

Webbansvarig