Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-DOMNA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ing. (i vitter stil, föga br.) domna (bort), förslöas; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: domning, slöhet. I hennes famn / Fördomna. Elgström (o. Ingelgren) 2 (c. 1809). Franzén Pred. 1: 225 (1841: fördomning). Slöa och fördomnade sinnen. Flensburg KyrklTal 109 (1871). CSnoilsky (1892) i SnoilskyVänn. 2: 249. —
(II 3) -DOVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1 -ade. [till DOV] (föga br.) göra dov(are); i pass. med intr. bet.: bliva dov(are). Obetonade vokaler fördofvas allmänt (i portugisiskan). NF 13: 69 (1888). —
-DOVA, v.2, se FÖR-DÖVA. —
-DOVELIG, se FÖR-DÖVELIG. —
(II B) -DOVNA. [jfr DOVNA 3] (†) bliva duven. Fördofnadt .. vin. Ekblad 420 (1764).

 

Spalt F 2486 band 9, 1927

Webbansvarig