| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRDOM fö3r~dωm2 l. fœ3r~, r. (l. m.); best. -en; pl. -ar.
1) (†) i förväg (utan vederbörlig undersökning) l. till förfång för ngn fälld dom. Skal och Domaren fördomar medh högsta flijt vndwijka. Schroderus Comenius 661 (1639). Ekblad 171 (1764).
2) (utan egen undersökning l. värklig eftertanke fattat) förhandsomdöme, förutfattad mening l. åsikt, vaneföreställning (som hindrar ngn att inse det riktiga l. gagneliga osv., särsk. i ngt framträdande nytt; i sht i fråga om religiösa l. sedliga, politiska l. sociala åskådningar o. d.); ofta övergående i bet.: inrotad falsk l. föråldrad l. vidskeplig föreställning o. d. Religiösa, politiska, sociala fördomar. Fördomar och vidskepelse. Hopens (blinda, inrotade) fördomar. Skingra, utrota, besegra, frigöra sig från (gamla) fördomar. Trotsa en fördom. Det där är bara en (skadlig) fördom! Intagen, behärskad av fördomar. Låta sig ledas av fördomar. Anstucken av sin tids fördomar. Betrakta en sak (ett förhållande) utan fördom l. utan alla fördomar. (Erik Benzelius) hade republikanska fördomar. HSH 7: 217 (c. 1750). Många uptogos i Församlingens sköte, som ännu behöllo sina Judiska eller hedniska fördomar. Möller Kyrkoh. 79 (1774). Vi måtte väl nu ändteligen hafva hunnit ifrån den fördomen, at allt gammalt är heligt. JournSvL 1797, s. 203. (Skatorna) tyckas just stå under Svenska allmogens beskydd, hvartill någon fördom visst är orsaken. Stiernstolpe Arndt 1: 29 (1807). Ett mod, som hänsynslöst bröt med vanor, oseder och fördomar. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 496. Kjellén SvGeogr. 138 (1900). — jfr BÖRDS-, FOLK-, KAST-, KLASS-, KÖNS-, NATIONAL-, RAS-, STÅNDS-, YRKES-FÖRDOM m. fl. — särsk. i pregnant anv.
a) (numera knappast br.) förutfattad (alltför) god l. fördelaktig tanke (om ngn l. ngt), förkärlek (för ngn l. ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. för, förr äv. om. Den goda fördom han fattat om min person. Kellgren (SVS) 6: 127 (1783). Fördomen för det som heter utländskt. VittAH 8: 98 (1808). Törneros Brev 2: 368 (1838; uppl. 1925). Schulthess (1885).
b) förutfattad (omotiverad o. orättvis) dålig l. ofördelaktig tanke (om ngn l. ngt); på dylik mening beroende motvilja (för) l. ringaktning (av ngn l. ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. (e)mot. Hysa, fatta (en obetvinglig, oövervinnelig) fördom emot ngn l. ngt. Ingiva ngn fördom emot ngn l. ngt. Jag har nästan alt härtils varit intagen af fördom emot Theatern. Posten 1768, s. 170. Kejsarinnan (Katarina) .. kände sig smickrad af konungens (dvs. G. III:s) besök; hennes tidigare fördomar mot honom mildrades. Odhner G3 1: 485 (1885). — jfr (†): Den ogena fördom man fäller emot kåppornas inympning. Tessin Bref 2: 194 (1754).
-FRIHET30~20, äv. —0~2. Fördomsfrihet vid undersökningar och opartiskhet vid omdömen. LittT 1795, s. 30. Den fördomsfrihet, med hvilken han i detta delikata ämne konverserade med en ung fröken. PT 1916, nr 293 A, s. 3. —
-FULL. som hyser l. innebär en fördom l. fördomar; bunden av förutfattade meningar l. konventionella uppfattningar; benägen för övertro; stundom: bornerad, trångsynt, trångbröstad. Okunnig och fördomsfull. Ett fördomsfullt tänkesätt. Wallin Vitt. 2: 206 (1808). (Det 18:de seklet) såg med förakt ner på nästan alla föregående tider, såsom barbariska och fördomsfulla. Tegnér (WB) 3: 147 (1817). Lika fördomsfullt (som ugglan) behandlas en mängd andra .. lika nyttiga djur. Thelaus Skog. 44 (1865). —
-FULLHET30~20, äv. —0~2. VittAH 28: 145 (1875, 1885). Den beklagliga fördomsfullhet, hvarmed flertalet svenskar betraktar alla afvikelser från deras språkbruk. FoU 16: 83 (1903). —
-FYLLD, p. adj. (i vitter stil, föga br.). jfr -FULL. I en gammaldags, fördomsfylld .. herrgårds rena luft. Lindqvist Herrg. 55 (1921). —
-KÄRLEK. (†) jfr FÖRDOM 2 a. Ämnen, för hvilka jag fattat en viss fördomskärlek. Kellgren (1788) i 2Saml. 7: 126. —
-LÖS. (föga br.) = -FRI. BEMalmström 7: 408 (1845). Hans mångsidiga, fördomslösa intressen. Levertin G3 4 (1894).
Spalt F 2484 band 9, 1927