Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄSTING fäs3tiŋ2, sbst.3, r. l. m. ((†) i bet. 2) f. Möller (1790), Heinrich (1814)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[avledn. till FAST l. FÄSTA, v.]
1) kvalsterdjur av släktet Ixodes Latr., i sht arten Ixodes ricinus (Lin.) Latr. vilken biter sig fast på nötkreatur, får, hundar m. fl.; äv. zool. i allmännare anv., om kvalsterdjur av ordningen Ixodidæ; jfr FLOTT, sbst.3 Linné Öl. 62 (1745). Sundevall Zool. 114 (1835). BKonvLex. (1924). jfr FÅR-, HUND-FÄSTING.
2) (†) fäfluga, hästfluga. Retzius Djurr. 98 (1772). Heinrich (1814).
Ssg (till 1): FÄSTING-SLÄKTE(T). zool. NF (1882).

 

Spalt F 2207 band 9, 1926

Webbansvarig