Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄGRA, v.
Etymologi
[fsv. fäghra, motsv. ä. d. fæghre, feyre, isl. fegra, feng. fægrian; avledn. av FAGER; jfr FAGRA. Hiärne har sannol. upptagit ordet från fsv. l. isl.]
(†) försköna, pryda. Embellera (må hellre utbytas mot) fägra, pryda, smycka. Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715).

 

Spalt F 2043 band 9, 1926

Webbansvarig