Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FULGURIT ful1guri4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. fulgurit, eng. o. fr. fulgurite; av lat. fulgur, blixt; jfr FULGURATION]
meteor. av blixten vid nedslag i sandig jord o. d. bildad rörformig massa av (mer l. mindre fullständigt) smält kvarts o. d., blixtrör. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 39. Hildebrandsson Buchan 215 (1874).

 

Spalt F 1760 band 8, 1926

Webbansvarig