Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÖJDELIG fröj3delig2, adj. -are. adv. = (†, Visb. 1: 133 (c. 1620)), -A (†, Linc. (1640), Fiellström (1738)), -EN (PPGothus Und. Bb 7 b (1590), Högberg Vred. 2: 154 (1906)), -T (PoetK 1813, 1: 25, Fröding Eftersk. 1: 140 (1888, 1910)).
Ordformer
(frögdel- 1590—1738. frögdl- 1675. fröjdel- 1813—1915)
Etymologi
[fsv. fryghdheliker, till fryghþ (se FRÖJD)]
(numera bl. i starkt arkaiserande spr.) fröjdefull, glad. Altså är tå thenna dyra Hielten .. j Gudz Rijke frögdelighen indraghen. PPGothus Und. Bb 7 b (1590). Då morgonen .. hastigt rosentändes av soluppgången, uppenbarades en fröjdelig syn. Högberg JesuBr. 1: 13 (1915). —

 

Spalt F 1743 band 8, 1926

Webbansvarig