Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÄNKA fräŋ3ka2, f.; best. -an; pl. -or ((†) -er GR 13: 114 (1540), Münchenberg Scriver Får. 63 (1725)).
Ordformer
(fränd- (frend-) 16391784. -(c)ke c. 15801651 (: Fränken). -kia VRP 4/4 1733 (: Blodzfränkia). -ckie Visb. 2: 48 (c. 1600))
Etymologi
[fsv. fränka, motsv. d. frænke, fnor. frænka, nor. frenka; kortform för FRÄND-KONA (se FRÄNDE, ssgr)]
(numera bl. arkaiserande l. poet.) kvinnlig anhörig l. släkting; förr möjl. särsk. om avlägsnare kvinnlig släkting (jfr anm. under FRÄNDE 1); äv. mer l. mindre bildl. Luk. 1: 36 (NT 1526). Sägh til wijshetena, Tu äst mijn syster, och kalla klokhetena tina frenko. Ordspr. 7: 4 (Bib. 1541). Twå .. aff hans närmesta frenkor. Petreius Beskr. 5: 27 (1615). H. K. M:tz närskylte frenkor och lekesystrar. RP 7: 458 (1639). Weste (1807; angivet ss. gam(malt) och bibl(iskt)). Drottning Elisabeth af Böhmen, hans fränka — begge voro barn af .. Kristian IV:s systrar. IllSvH 4: 169 (1880). Den lugna glädjen eller .. hennes lika sköna fränka, den lugna sorgen. Rydberg Dikt. 2: 95 (1891). — jfr BLODS-, SJÄLS-FRÄNKA. Anm. Dalin (1851) anmärker att ordet ”nu”, fastän ”föga brukl.”, användes om ”genom eget eller annans äktenskap med någon befryndad” kvinna. Jfr anm. under FRÄNDE 1.

 

Spalt F 1708 band 8, 1926

Webbansvarig