Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRÅLÅTIG (frå`låtig Weste), adj.
Etymologi
[sv. dial. (Smål.) frålåtig; jfr sv. dial. (Hälsingl.) frålåten; till FRÅ, adj. (i en urspr. bet.: kvick, rask)]
(†) som är snabb att beklaga sig, som beklagar sig vid minsta anledning, pjunkig. Lind (1749). Meurman (1846).
Avledn.: FRÅLÅTIGHET, r. l. f. (†) Sahlstedt (1773). Meurman (1846).

 

Spalt F 1642 band 8, 1926

Webbansvarig