Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRIKASSERA frik1ase4ra, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(fre- 1730—1734)
Etymologi
[eg. av fr. fricasser, av ovisst urspr.; numera av språkkänslan uppfattat ss. avledn. av FRIKASSÉ]
kok. eg.: koka l. stuva (ngt) i smör l. i en sås; numera bl. (knappast br.) med anslutning till FRIKASSÉ: bereda l. anrätta (ett stycke kött o. d.) till frikassé. Dufwor Fricaszerade. Salé 25 (1664). Man skal först fricassera eller koka vthi Smör, hackat Persilia eller Löök. Därs. 186. — särsk. (numera knappast br.) mer l. mindre bildl.; särsk.: illa tilltyga, gå illa åt. Huru skulle han (dvs. en rätt svensk) tåla en fricasserad Regerings-Form? Dalin Arg. 1: nr 52, s. 6 (1733; uppl. 1754: bråkad och hårdragen). Polyfem I. 4: 3 (1810). Almqvist Törnr. 3: 145 (1850). Ekbohrn (1868).

 

Spalt F 1533 band 8, 1926

Webbansvarig