Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRANSOS fransω4s, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar SynodA 1: 46 (1639; i bet. 1), Spegel Dagb. 95 (1680: frantzosarne; best.; i bet. 1); -or Borg Luther 1: 441 (1753; i bet. 2)).
Ordformer
(frans(s)- (fransz-) 1525 osv. frantz(s)- (frants-) 15381746. franz- 1786. franç- 1705. -os(s) (-oo(s)s) 1538 osv. -otz 1633. -oz 1711 (: -ozer, pl.). -ö(ö)s 16091708. frantzose, sg. 1568. fransoser, sg. c. 1710. franszoszere, pl. 1525)
Etymologi
[fsv. franzoos, liksom d. fransos av mnt. frantzoser, sg. o. pl. (i bet. 1), frantzosen, pl. (i bet. 2), liksom mht. franzois(e), franzōse, varav t. franzos(e), av ffr. françois, adj., fransk, äv. sbst., fransman, franska språket (jfr FRANSYSK, FRANSÄS), av senlat. franciscus (se FRANCISKAN)]
1) (numera bl. arkaiserande l. med missaktande anstrykning) = FRANSMAN; förr äv. om i Sv. bosatt fransktalande vallon. GR 2: 100 (1525). Frantzoserne vidh bruken skole vara frij för penningerne (dvs. vissa skatter). RP 6: 58 (1636). Svedelius Statsk. 2: 208 (1868). Jensen Mickiewicz 16 (1898). — särsk.
a) i sg. (i sht sg. best.) i icke individuell anv.; jfr FRANSMAN a. Cancelleren (v. Pyhy) slogh sig .. medh honom j handell emellan Kongen i Danmark och Fransosen. GR 15: 641 (1543). Den äran torde .. icke tilkomma (holländarna), at hafva lärt Fransos och Ängelsman at bygga Skepp. SvMerc. 1763, s. 711 (1761). Retzius FlVirg. 28 (1809).
b) (†) i oeg. anv.: individ av befolkningen i Gallien (nuv. Frankrike), innan det erövrades av frankerna; galler. Schroderus Sleid. 28 (1610). Brask Pufendorf Hist. 24 (1680).
c) i överförd l. bildl. anv.; jfr FRANSMAN b α. Svart G1 43 (1561). Såsom Litterateur och Man af smak var han Fransos i strängaste bemärkelse. Leopold (1814) i 2Saml. 10: 50. — särsk. (†) i uttr. Nordens fransoser, ”Nordens fransmän”, svenskarna. CJLAlmqvist i Skandia 3: 69 (1834). Afzelius Sag. XI. 1: 7 (1868).
2) (numera bl. arkaiserande l. starkt bygdemålsfärgat) syfilis; vanl. i pl. l. i sg. best. VarR 16 (1538). I Swan-hwit Hull dölgs tit stygste Frantzoser. Lucidor (SVS) 32 (c. 1670). Fransoser kallas sjukdomen af alla menniskor. Linné SvArb. 1: 239 (1750). Tegnér (WB) 3: 338 (1818; bildl.). WoJ (1891). särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) veter. överfört, om ett slags enligt tidigare uppfattning med syfilis besläktad nötkreaturstuberkulos med pärlliknande knutor på bröst- o. bukhinnan, pärlsot. Wahrman Manski o. Wolstein 61 (1807).
Ssgr: A: (2) FRANSOS-BARK. farm. fransosenträ. PH 11: 287 (1777). Nemnich Waarenlex. (1797).
(1) -BOD. (†) butik där galanterivaror säljas. Swedberg BetSvOlycko 38 (1710). Serenius (1741).
(2) -HARTS. (†) farm. jfr FRANSOSEN-TRÄ. PH 11: 287 (1777). Nemnich Waarenlex. (1797).
(2) -KOPPOR, pl. (†) = FRANSOS 2. Haartman Sjukd. 367 (1765).
(2) -KUR, pl. -er. (†) mot syfilis använd behandling. Lind 1: 742 (1749). Posten 1768, s. 314.
(2) -SJUKA. (fransos- 1712. fransose- 17261730) (†)
1) = FRANSOS 2. Eneman Resa 1: 175 (1712). Hjelt Medicinalv. 2: 369 (i handl. fr. 1730).
2) veter. = FRANSOS 2 slutet. Dannström Hering 120 (1848).
(2) -SJUKDOM. (fransos- 16331868. fransose- 1739) (†)
1) = FRANSOS 2. EkenäsDomb. 1: 27 (1633). Broman HelsB 199 (1739).
2) veter. = FRANSOS 2 slutet. SFS 1863, nr 32, s. 14. Lundberg HusdjSjukd. 131 (1868).
(1) -SMIDE. (†) förbättrat vallonsmide (i tvåformshärdar). Rinman 2: 1096 (1789).
(2) -TRÄ, -TRÄD, se C.
B (†, till 2): FRANSOSE-HOLTS, se C.
-MATKAR, pl. = FRANSOS 2. En godh Salfwa för Frantzose Matkar. Rålamb 13: 173 (1690).
-SJUKA, -SJUKDOM, se A.
-TRÄ, -TRÄD, se C.
-VATTEN. ett slags dekokt mot syfilis. BOlavi 138 b (1578).
-VÄRK, m. (fransose- 1578. fransoser- (1578) = FRANSOS 2. BOlavi 133 b (1578).
C: (2) FRANSOSEN-BOM. (†) fransosenträd. Franckenius Spec. E 2 a (1659).
(2) -HOLTS. (fransose- 1578. fransosen- 1589 osv. fransoses- 1578) [efter t. franzosenholz] (föga br.) farm. fransosenträ. BOlavi 135 a (1578). Lindgren Läkem. (1891).
(2) -OLJA, r. l. f. (†) farm. hjorthornsolja, i äldre tid använd ss. läkemedel mot syfilis. Lindgren Läkem. (1891).
(2) -ROT. [jfr t. pockenwurzel] (†)
1) den förr ss. läkemedel mot syfilis använda roten av den i Kina o. Japan förekommande växten Smilax china Lin., kinarot. Franckenius Spec. E 1 b (1659).
2) farm. den ss. läkemedel bl. a. mot syfilis använda sarsaparillroten; jfr -ÖRT. Lindgren Läkem. (1902).
-TRÄ. (fransos- 17491891. fransose- 1578. fransosen- 1640 osv.) i sht farm. ved av fransosenträd, bl. a. brukad ss. drog till dekokter, förr använda ss. botemedel mot syfilis, numera bl. ss. svettdrivande medel, fransosenholts. BOlavi 133 b (1578).
(2) -TRÄD. (fransos- 17771852. fransose- c. 1613 (: Fransoseträdz watn)1815. fransosen- 1754 osv.) det i Västindien växande trädet Guajacum officinale Lin., pockenholts; förr äv.: fransosenträ; jfr EBEN-TRÄD. Lundberg Träg. 158 (1754). 6 lod Fransosen-träd. HushBibl. 1755, s. 302. Berlin Lsb. 173 (1852). jfr: 2. lodh Fransoseträdz watn. Forsius Min. 166 (c. 1613).
(2) -ÖRT. (†) benämning på den i Sydamerika förekommande växten Smilax medica Schleht. o. vissa närstående arter, sarsaparill. Franckenius Spec. D 2 b (1659).
D (†): FRANSOSER-VÄRK, se B.
E (†): FRANSOSES-HOLTS, se C.
Avledn. (till 1): FRANSOSERI, n. [av t. franzoserei] (numera mindre br.) svärmeri för l. efterhärmning av franska seder l. franska moder l. franska litteraturvärk osv.; i sht i klandrande bem.; jfr FRANSYSKERI. Elgström (1810) i BrefNSkolH 126. Hjärne Spörsm. 130 (1900, 1903).
FRANSOSI(S)ERA, v. [jfr t. französieren] (†)
1) förfranska; anträffat bl. i p. pf. Det fransosierade (sällskapet) Utile Dulci i Stockholm. Hammarsköld SvVitt. 2: 13 (1819). NordTidskr. 1884, s. 86.
2) efterhärma franska seder l. franskt språk l. franska litteraturvärk osv.; anträffat bl. i p. pr. Den fransosierande Dalinska (skolan). SvLitTidn. 1816, sp. 195. Därs. 1818, sp. 485.

 

Spalt F 1406 band 8, 1925

Webbansvarig