Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRAMSTUPAD fram3~stɯ2pad, förr äv. FRAMSTUPOT, p. adj.
Ordformer
(-stupad 1626 osv. -stupat 1591—1697. -stupot 1591)
Etymologi
[till FRAMSTUPA, adv. (med anslutning till p. pf.-former på -ad); jfr FRAMSTUPA, adj., ävensom FRAM-STUPA, v.]
(numera bl. anat. o. obst., föga br.) som har framsidan ned, framstupa. Liggia framstupot. Lælius Jungf. C 8 b (1591). Cederschiöld HbBarnm. 187 (1822). Han nedsjönk på stolen i nästan framstupad ställning. Atterbom Siare VI. 1: 48 (1852). Framstupad kronbjudning. NF 5: 693 (1882). Vid ryggläge och framstupadt läge .. vrider .. (levern) sig om en transversell axel. Petersson FysUnders. 111 (1908).

 

Spalt F 1370 band 8, 1925

Webbansvarig