Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRAK, adj.
Ordformer
(fraak(-) 1658—1668. -er, nom. sg. m. (o. f.) Stiernhielm Ut. (1658, 1668), Warnmark Sinnew. B 2 a (1687))
Etymologi
[sv. dial. frak, stor, god, duglig m. m., motsv. d. dial. frag o. nor. dial. frak; se för övr. FRACK, adj.]
(†)
1) ansenlig, stor, präktig? jfr FRACK, adj. 1. Then frake (floden) Tiberis igenom Rom sig tränger. Spegel GV 108 (1685).
2) duktig, käck, rask; uppvisat bl. i avledn. FRAKHET.
3) god, hederlig, from; snäll, godmodig. Flättia faar hijt och tijt; .. / Lättlynt, flater, och Fraak, och lägger alzinte på hierta. Stiernhielm Herc. 112 (1658, 1668). (Bruden är) fraker i seedh, och wäner i åthbörd. JLillienstedt (1675) i FoU 20: 394. Både Kropp och Siäl til Ewig Död war saker / Och ingen, ingen fans blant Menniskiorna fraker. Spegel GV 209 (1685). Warnmark Sinnew. B 2 a (1687).
Avledn.: FRAKHET, f. (†) till 2: duktighet, raskhet, käckhet, karskhet. Barnen och vnge Personer .. skola .. icke lijta på sijn Vngdoms Fägring och Frakheet. Elimæus POlai B 1 b (1618).

 

Spalt F 1278 band 8, 1925

Webbansvarig